Tony hoppas på en ny njure
TROLLHÄTTAN: HOPPAS ATT FÅ EN NY NJURE Tony Karlsson har näst intill ingen njurfunktion, men vill leva trots en tuff vardag. Han har en förhoppning om att få en ny njure en dag. Blir det verklighet har han en framtidsdröm.
Kanske var det för att han hade haft halsfluss många gånger som ung eller en sjukdom med bölder, som senare i livet gav försämrad njurfunktion, ingen vet egentligen. Det var i november 2012 som han inte mådde så bra.
– Du får nog börja förbereda dig på dialys sade läkaren, berättar Tony Karlsson.
TTELA TRÄFFAR HONOM hemma i villan på Stavre i Trollhättan några dagar in på det nya året. Den glada blandrastiken Milla vill så gärna hälsa och det får hon när hustrun Marie släpper henne fri. Milla blev för snart tio år sedan en riktig rekordmamma med sex överlevande valpar.
Efter att ha slagit oss ner vid köksbordet börjar Tony berätta om sin vardag nu. Han kom nyss hem från Näl efter att ha sovit över där och under natten fått sin dialys på åtta timmar. Tony är 1,93 lång och vägde som mest 158 kilo när han blev sjuk, han jobbade på Saab och levde ett helt normalt liv.
– Jag har bara tre procents njurkapacitet – vid tio procent behöver man dialys. När det blev klart att jag behövde dialys fick jag en depression som heter duga. Jag låg inne på dialysen fyra timmar på dagtid då i början.
NJURARNAS HUVUDSAKLIGA uppgift är att rena blodet från restprodukter och att avlägsna vatten ur kroppen. När man har njursvikt klarar njurarna inte av det, och skadliga ämnen och vatten stannar kvar i kroppen.
Det första året fick Tony prata mycket med sköterskorna, på avdelningarna 41 och 42, på Näl och de har varit ett enormt stöd för honom.
– Allt blev bara tvärstopp, jag som levde ett helt normalt liv och jobbade – blev sjukskriven – det här är ju som ett jobb.
MEN SÅ LÄSTE han i Njurförbundets tidning att det gick att få dialys under utlandssemester och tillsammans med svärsonen åkte han till Turkiet.
– Det praktiska ordnades på Näl och jag behandlades som en kung på sjukhuset där – vilken personal. Det har funkat jättebra och det kändes som att jag började leva igen. Efter det har vi varit i Bulgarien två gånger och i Grekland två gånger. Njurförbundet har också egna resor med läkare och sköterskor.
DET BLEV ETT slags vardag med dialysen flera dagar i veckan med fyra timmar åt gången.
– Men min son pratade med mig – du måste leva också.
Tony behöver en ny njure och då får man sätta upp sig på en lista, men så lätt är inte det.
– Jag var för kraftig och var tvungen att göra en gastric bypassoperation först för att går ner i vikt. Jag ville inte göra den operationen, men efter informationsmöten och efter att ha gått ner tio kilo innan gjordes den i Skövde den 4 oktober förra året.
TONY BESKRIVER DET som att han har ett matberoende och har svårt att låta bli att äta för mycket, men att operationen har gått bra och att det går bra att äta normalt.
– Magsäcken är stor som en femkrona nu och i början fick jag bara äta lite yoghurt – nu äter jag lite och ofta – sex gånger om dagen och jag känner mättnad. Har jag ätit för fort eller för fett blir jag illamående och får gå och lägga mig.
För Tony har livet blivit lättare, som att duscha och ta på sig kläder, som var jobbigt som överviktig. Nu har Tony gått ner hela 42 kilo och väger i dag 107 kilo och nu är tanken att få sätta upp sig på listan för en ny njure, där redan 800 står på kö.
– Ja, nu ska läkaren dra igång hela processen med alla prover som ska tas, som andning, tandhälsa och mycket mer. Det positiva är att den nya njuren inte behöver komma från samma blodgrupp som min. Det behövs mycket pengar till forskning inom njursjukvården.
Tony hade hittills fått dialysen dagtid, men fick som förslag att få den nattetid i stället och han provade det.
– Taxin kommer halv nio på kvällen och hämtar mig till Näl där jag har ”eget” rum och kopplas till dialysapparaten söndag, tisdag och torsdag kvart över nio. Det är tio personer inne på natten och får dialys. ”Känn här”, säger han, och undertecknad får känna på ingången, den så kallade anlagda fisteln, på underarmen där det känns ett varmt pulserande.
EN AV SKÖTERSKORNA, Jonas Boring, har blivit en god vän och gott stöd för Tony.
– Det jobbigaste är när han sticker mig – det gör riktigt ont – har en bedövningssalva, men ändå får jag bita ihop. 160 liter blod ska renas och avlägsnas från vatten under nattens gång.
Taxin hämtar honom på sjukhuset på morgonen, kör hem igen och då brukar han vila en stund. Man får även ha med sig anhöriga som sover över – då bäddas en extra säng. Det ordnas även anhörigdagar i ”Ägget” på Näl med fika och man kan få svar på sina frågor.
– Som tur är sover jag bra på sjukhuset, men visst, ibland kommer det personal in och kollar när apparaten larmar och den låter hela tiden men man vänjer sig. Får jag en ny njure så kommer man att koppla bort en av de jag har och sätta in den nya längre ner sedan får jag äta tabletter mot frånstötning resten av livet. Det man får hoppas på är att den nya njuren fungerar bra också.
BÅDE TONY OCH hustru Marie är med i Hjärt- och Lungföreningen samt Njurförbundet och han funderar.
– Det finns ingen förening för Njurförbundet lokalt här i Trollhättan-vänersborg – tänk om man kunde få bidrag för lokalen och starta upp en förening här. Vi har gått i vattenjympan på hjärt-lung och det finns matlagningskurser, sms-kurser och mycket mer.
Trots att Tony inte har immunförsvar har han varit förskonad från sjukdomar i övrigt.
I dag äter han som vanligt, men efter gastric bypassoperationen måste han passa sig för vissa livsmedel, som bland annat avokado, som kan vara direkt livsfarligt, banan och citrusfrukter. Några gånger har han fått blodtrycksfall.
– Då blev jag jätterädd. Men jag vill leva så normalt som möjligt – som att gå ut med hunden. Det viktigaste är nog att jag tänkt positivt hela tiden annars hade jag inte klarat detta.