Vanuatu – ett annorlunda resmål
RESOR: ÖNATIONEN BJUDER PÅ EN EGEN UPPLEVELSE
Okända Vanuatu är en relativt oexploaterad destination i södra Stilla Havet. Kombinationen av oförstörd natur och levande traditioner gör önationen till ett resmål som skiljer sig från mängden.
Söderhavet har många mytomspunna platser. Fiji och Nya Guinea är två exempel på destinationer med en speciell klang för de flesta. Vad inte alla känner till är att det finns en liten önation mellan dessa länder som heter Vanuatu. Det är ett av de mest oexploaterade resmålen i Söderhavet.
Trots ett jämnt och tropiskt klimat, fantastiska stränder, spektakulär dykning och några av planetens mest dramatiska vulkaner har landet en måttlig turism.
Öarna brukar lanseras som en kulturell upplevelse utöver det vanliga. Här bor 250 000 invånare med över hundra språk, vilket säger något om variationsrikedomen hos de stamtraditioner som Vanuatu är omtalat för.
En solig eftermiddag landar vi på flygplatsen i Port Vila, Vanuatus lilla charmiga huvudstad på ön Efate. Här finns bara ett par gator med stadsbebyggelse, resten består av fristående hus och mycket grönska.
Vill man ha enbart en ovanligt långväga bad- och solsemester behöver man inte åka längre än till just hit. Vid de inbjudande stränderna kring huvudstaden finns övervägande delen av landets resorts och hotell. Det är svårt att klandra den som blir kvar på den här ön.
Scenerierna med grönska och blomsterprakt, tillsammans med bekvämt boende, bra restauranger, moderna kaféer och fina utflyktsmöjligheter gör Efate till en plats man inte gärna lämnar. Den är dock bara en av Vanuatus 83 öar. Med inrikesflyg reser jag därför vidare till ön Malekula, känd som ”The Island of Kastom” stamtraditionernas ö, där det talas 26 olika språk.
MALEKULA VISAR SIG vara en annorlunda verklighet vid sidan om den moderna tiden. Ön är en av de mest lokala ekonomier jag besökt. Få varor är importerade och pengar är något man använder i begränsad omfattning. Invånarna äter sällan annat än vad som vuxit i den egna trädgården eller fiskats i havet utanför.
Jag bor på pensionatet Nawori * En ständigt glödande jättevulkan som tillhör jordens mest aktiva. Det går att se innanmätet på vulkanen både dag och natt på olika guidade turer. Man kan också flyga över med taxiflyg från Port Vila.
* I Vanuatu placerade USA sin huvudbas i kampen med Japan om Stilla Havet under andra världskriget. Förutom sjunkna vrak och flygplan finns enorma mängder jeepar, kanoner och annat som dumpades i vattnet efter kriget.
* På ön Pentecost föddes bungeejump. Det är unga män kastar sig som en manbarhetsrit från höga trätorn med lianer bundna kring fötterna. Ursprungligen en årlig ceremoni, nu också en turistattraktion under april–juni.
* Gnistrande vita Champagne Beach på ön Espiritu Santo utnämns ibland till Söderhavets vackraste strand. Märkligt nog kan du ha den helt för dig själv de dagar då inte kryssningsfartyg lägger till utanför. Bra boende finns i bukten intill, på Lonnoc Beach Bungalows. www.lonnocbeachbungalows.net
Seaview Bungalows som drivs av det omtänksamma paret Etienne och Lynn Tiasinmal. Måltiderna serveras på en liten terass med utsikt mot bedårande Wala Island. Varje kväll somnar jag in till vågornas brus efter att jag släckt rummets solenergi-lampa.
Jag vandrar i djungeln med Etiennes bror Stephano som guide. Han visar mig historiska sevärdheter som de gamla hövdingagravarna, där de dödas skallar är synliga, och kannibalplatsen där man tillagade sina fiender i äldre tider. Sist någon blev uppäten på Malekula lär ha varit 1969.
Jag ser flera olika Kastomdances, traditionella danser. Medlemmar från stammen Small Nambas ger mig en hel föreställning med dans, korgflätning, eldberedning utan verktyg samt tillagning av lapu lapu, en mäktig maträtt baserad på banan och kokosmjölk som rostas i ett bamburör.
Den stora upplevelsen på Malekula är att möta det spännande vardagslivet i byarna. Här är världen som den en gång var, inte bara före internet utan i stort sett före industrialismen.
ATT AVSLUTA DAGEN på någon av de otaliga små barer där man dricker Kava, Stillahavsområdets milt rogivande sällskapsdryck, och diskutera livet med de vänliga och nyfikna byinvånarna medan vulkanen på grannön Ambrym glöder i bakgrunden, är något jag inte glömmer i första taget.
Vanuatu väcker lätt den vite européns klassiska drömmar om Söderhavet, där ”ädla vildar” bekymmerlöst lever nära naturen. Men här är inget paradis. Det är ett fattigt land, skadat av sin koloniala historia då England och Frankrike stal allt som gick att stjäla, ett land där människor måste jobba hårt för sin överlevnad och som har en klart bristfällig sjukvård.
ÄNDÅ TYCKS DET finnas ett korn av sanning i myten om det lyckliga Söderhavet just här.
Vanuatu har rankats som jordens lyckligaste land i undersökningen Happy Planet Index. Något som sägs delvis bero på den höga nivån av medbestämmande i samhället, genom en fungerande närdemokrati i öarnas byråd.
Under en lunch bestående av nyplockad papaya, grapefrukt, kokos och paranötter frågar jag Stephano om han tror att folket på Malekula är lyckliga.
– Det vet jag inte. Men jag tror att vi är bra på att leva i nuet, säger han.
Efter en vecka av stigande välmående, då jag mest levt på färsk frukt och nyfångad fisk och kommit in i ett annat levnadstempo, mindre fokuserat på prestation och mer på sinnesnärvaro, börjar jag förstå vad Stephano menar.