Jenny vände bort blicken och hittade spåret igen
MUSIK: ”DET BOR EN LITEN FARBROR I MIG”
Livet och karriären snurrade på i samma hjulspår. Inspirationen och glädjen tog slut och med den även kreativiteten, så Jenny Silver bytte spår. Hon blev lokförare – och hittade lusten till musiken igen. – Om man vänder bort blicken en stund ser man nya saker när man vänder den tillbaka igen, säger skånskan inför torsdagens konsert i Kulturbaren.
Efter många år i Göteborg och ännu fler i musikbranschen kände Jenny att hon behövde en förändring.
Hon hade varit dansbandsstjärna (då med efternamnet Öhlund), haft ett nära samarbete med legendaren Totta Näslund, tävlat i Melodifestivalen flera gånger och släppt en skiva med egna tolkningar av Monica Zetterlund-låtar, men tvånget att hela tiden prestera och producera slet på henne.
– Som egenföretagare kan du aldrig koppla av. Det är hela tiden måste, måste, måste och kreativiteten dämpades av tvånget. Glöden började falna, jag hade idétorka och hade tappat lusten för musiken. Jag bara kände att jag måste göra något annat, förklarar hon.
LÖSNINGEN BLEV ATT byta både miljö och jobb. Tillsammans med sin livskamrat, skådespelaren Boris Glibusic, och de två barnen bröt hon upp från Göteborg och flyttade söderut, hem till Skåne, till Ängelholm, och där hittade hon sakta men säkert lusten till musiken igen.
– Om man vänder bort blicken en stund ser man nya saker när man vänder den tillbaka igen och att byta miljö och knyta nya kontakter – eller ta upp nygamla igen – gav också ny energi, fortsätter Jenny.
– Att ta det här steget kan sitta långt inne, men ibland måste man skaka sina grundvalar.
I ÄNGELHOLM FINNS en av landets lokförarutbildningar och dit sökte Jenny – och kom in. När hon var liten ville hon bli pilot men lokföraryrket hade hon aldrig funderat på tidigare.
– Men det är något med att köra grejer, stora maskiner och så. Jag är lite nörd när det gäller sånt här och tycker det är kul med verktyg. Jag tror det bor en liten farbror i mig, säger hon med ett skratt.
– Och jag erkänner direkt att jag tycker om att gå på Biltema och andra sådana ställen. Jag känner mig lite mysig där.
Efter 44 veckors utbildning var Jenny redo att ge sig ut på sitt nya spår på riktigt. Hon är timanställd vid Skånetrafiken som lokförare av Pågatåget och på den tågmodell som bär det stolta namnet X61. Och hon stortrivs.
– Det är lagom mycket teknik. Och mycket fart och det gillar jag. Man får köra fort – man ska köra fort! säger hon och berättar att det är nästan 5 000 hästkrafter hon tyglar i som mest 160 kilometer i timmen.
NÄR DET GÄLLER det kreativa tar hon det något lugnare, men jobb saknas definitivt inte och hon är inte rädd för att ge sig ut på oprövad mark.
– Sedan jag flyttade hit har jag både spelat teater och gjort en nyårsshow, saker jag aldrig har gjort tidigare.
Det är ett steg i taget som gäller och bara när hon själv vill. Som när hon åkte till London och gick en teaterkurs till exempel. Eller som den här veckan, när hon är ute på en liten turné med Bjurman & Varmare än kôrv, som hon beskriver som ”gamla kompisar sen Totta-tiden”. Tillsammans ska de bjuda på lite blues och lite rock’n’roll och lite vad som faller dem in i Kulturbaren på torsdag kväll.
går
DET EGNA MUSIKSKAPANDET fortfarande på sparlåga.
– Jag skriver lite grand, men jag är så självkritisk och tänker att det kanske inte duger. Vissa sitter och kladdar på ett papper, jag sitter och kladdar med gitarren, haha!
– Men jag vill inte lägga någon press på mig själv. Nu vill jag bara ha kul igen! Fotnot: De som står på Kulturbarens scen på torsdagskvällen är Ola Bjurman, gitarr och sång, Jenny Silver, sång och percussion, Nikke Ström, bas, Bengan Blomgren, gitarr, Hasse Olsson, Hammondorgel, Johan Lindström, pedal-steel & gitarr, samt Pelle Alsing, trummor.