Polisen hann inte med barnvåldtäkt
NYHETER: Sex månader. Så lång tid tog det från att en polisanmälan gjordes till dess att förhör hölls med brottsoffret. Nu kritiserar advokater hanteringen och inte heller åklagare eller polis är nöjda.
En anmälan om våldtäkt på en 13-årig flicka blev liggande hos polisen i ett halvår utan att något hände. Polisen hade inte resurser att utreda fallet. – Det är jätteoroväckande tycker jag, säger Helena Wising, flickans juridiska ombud.
Hanteringen av den anmälda barnvåldtäkten har rört upp känslor i alla läger, och trots att det finns olika uppfattningar om det påstådda brottet i sig är såväl åklagare och målsägandebiträde som försvarsadvokat överens om att den fördröjning som skett är under all kritik.
– Att det har tagit så här lång tid är bedrövligt. Det ger en bild av en ickefungerande polisverksamhet, säger advokaten Per-åke Kvarnström, som är försvarare för den man som misstänks för våldtäkt mot barn.
BAKGRUNDEN I FALLET är att hans klient, en man i 20-årsåldern, hade en kortvarig relation med en då 13årig flicka i mars förra året. I april polisanmälde flickans anhöriga mannen för att ha haft sex med flickan. Därefter hände ingenting på flera månader.
– När polisen får kännedom om ett brott som kan vara våldtäkt mot barn är det första de bör göra är att se till att flickan får ett målsägarbiträde. Det gjordes i september. I september!, säger Per-åke Kvarnström.
Flickan förhördes sedan inte förrän månaden därpå, och därefter dröjde det till början av januari innan den misstänkte mannen greps av polis och häktades.
– Man kan se det som en fördel för honom att det tar lång tid och det kan bli svårare att få fram bevis. Men jag tror att var och en kan leva sig in i att ju längre tid det tar från en händelse till det att polisen griper in, ju mer omtumlande är det. Ett ingripande skulle ha skett långt tidigare, fortsätter Kvarnström.
ADVOKATEN HELENA WISING, som är flickans målsägandebiträde, säger att hon sett liknande fördröjningar tidigare, och hon är oroad.
– Det är anmärkningsvärt och uppseendeväckande. Jag tänker att det här är inte ovanligt tyvärr, när man utreder brott i nära relationer och sexualbrott i allmänhet. Min uppfattning är att resurserna räcker inte till hos polisen.
– Jag ser att balanserna verkar öka hos polisen vilket har inneburit väntetider, ibland redan innan utredningen påbörjas. Jag upplever en försämring på senare tid.
HON BERÄTTAR ATT hennes klient, flickan, själv har undrat varför det har tagit lång tid, men samtidigt vet allmänheten generellt inte vad de kan förvänta sig och vågar inte ställa krav.
– Många väntar snällt, de har inte varit i den situationen förut, säger Helena Wising.
Våldtäktsmålet har numera lett till både åtal och rättegång, och i nuläget väntas tingsrättens dom. Den misstänkte, som förnekar att han haft sex med flickan, har släppts ur häktet i väntan på dom.
Åklagare Katarina Olsson är den som har varit förundersökningsledare i målet.
– Att det tar så lång tid som sex månader är ovanligt, men det är ett problem hos oss i Fyrbodal. Det är olyckligt, och först och främst ur målsägandes perspektiv. De går och funderar på det länge. Du har ju lett förundersökningen, vad har du gjort för att skynda på processen?
– Det jag kan göra är att skicka påminnelser och det har jag gjort. När jag har skickat ett visst antal påminnelser så har jag pratat med min chef som har gått vidare till polisen. Jag förfogar inte över polisens resurser och vilka brott de prioriterar. MÅLET LÅG INLEDNINGSVIS på polisens enhet för grova brott i Fyrbodal. Avdelningens chef, Sten Rune Timmersjö, sticker inte under stol med att utredningen tagit för lång tid.
– Vi har haft mycket att göra hos oss på vår avdelning och så har det blivit liggande. Vi har inte haft personal nog att hantera det. Jag är inte stolt över detta på något sätt, men så ser det ut.
Timmersjö förklarar att det finns en prioriteringsordning där ärenden där personer sitter frihetsberövade måste tas först. I början av förra året hade avdelningen för grova brott fyra utredare. Under 2016 hade avdelningen 40 frihetsberövade personer i olika ärenden, under 2017 hade man 73. Avdelningen haft ett stort inflöde av ärenden, så som mord och andra våldsrelaterade dödsfall, bränder, utpressningar, med mera.
– Det förstår ju vem som helst att den ekvationen går inte ihop, säger Sten Rune Timmersjö.
– Det är inte en ursäkt, men det är en förklaring till varför.
I HÖSTAS UPPMÄRKSAMMADES i media att våldtäktsutredningar läggs på hög hos polisen runt om i landet, och Sten Rune Timmersjö berättade då för GT att hans avdelning hade 20-talet våldtäktsutredningar som lagts på hög eftersom man inte hade tid att utreda dem.
Sedan dess har en förändring skett. Avdelningen för grova brott har fått ytterligare fyra utredare, en fördubbling alltså, och avdelningen kanta hjälpa v polisen i lokal polisområdena med utredningar de inte hinner med.
Den aktuella barn våldtäktsutredningen varet t avd e ärenden som avdelningen för grova brott lämnade ifrån sig till lokalpolisen i Uddevalla efter sommaren.
– JAG KAN inte garantera att det inte händer igen. Det beror på hur det blir i framtiden, om vi fortsättningsvis får hjälp med våldtäkterna. Nu har vi fått personal som kan avlasta men ärendebalansen växer fort. Vi gör vårt bästa, säger Sten Rune Timmersjö.