Stalinkomedi övergår ganska snabbt i pladder
KOMEDI
THE DEATH OF STALIN Regi: Armando Iannucci, Storbritannien/frankrike, 2017 (106 min)
Här har vi en film om Josef Stalins sista dagar och om den politiska turbulens som uppstod i Moskva efter diktatorns död. Då förväntar man sig ett drama, men den skotske regissören Armando Iannucci, känd för tv-serierna Veep och Trist, herr minister, har valt att göra en komedi, eller snarare en fars, som känns väldigt brittisk, med tokmånga fuck i dialogen, och inte det minsta rysk.
Det kan ju bli bra ändå, vilket de första tio minuterna av The death of Stalin är, när Paddy Considine spelar en plågad radioproducent på gränsen till nervsammanbrott efter att Stalin ringt mitt under en direktsänd pianokonsert. Sedan blir filmen teatralisk, pladdrig och lite rörig.
TILL SLUT utkristalliseras säkerhetschefen Lavrentij Berija och Nikita Chrusjtjov som filmens två huvudpersoner. Psykopaten Berija (Simon Russell Beale som gör rollen balanserar skickligt mellan smart och komplett galen) gjorde till sin livsuppgift att döda Stalins alla fiender. När det verkligen gäller, efter Stalins död, byter han linje och blir en realpolitiker med siktet inställt på att bli Sovjetunionens nye ledare. Samtidigt visar det sig att den tämligen timide Chrusjtjov, spelad av amerikanen Steve Buscemi, är makthungrig som en varg.
FILMEN HADE BLIVIT bättre om Iannucci fokuserat på Beale och Buscemi redan från start och helt sonika skippat några av de andra skådisarna. The death of Stalin bygger inte på en pjäs eller roman utan på en fransk tecknad serie (som jag aldrig hört talas om).