Hundliv i lilla Paris
För ett antal år sedan bestämde sig Helena för att skaffa hund. Hon hade bara ett problem. Hon var hundrädd. Men hon kände att hon behövde och ville förändra sitt liv på något sätt, så en hund fick det bli.
– Jag var till och med rädd när jag åkte för att titta på valparna. Mot mig rusade tre fullvuxna Golden retrievers. Men en valp var ju inget att var rädd för, säger hon.
EN LITEN GOLDEN retriever skulle bli hennes hjälp till att må bättre både psykiskt och fysiskt. Och förutom en vän för livet förde valpen med sig ytterligare positiva saker in i hennes liv.
– Jag kom ut betydligt mer än innan och började träffa fler människor. Efter bara några veckor hade jag fått nya vänner.
– Vi träffades nästan varje dag och åker iväg och hittar på saker med hundarna. Men även om man inte har bil så finns det många fina promenadställen som man kan ta sig till här.
IDAG HAR HON inte längre sin Golden vid sin sida. Efter åtta månader utan hund insåg hon att hon var en hundmänniska fullt ut och inte längre kunde leva utan hund.
Så Helena for upp till Stockholm för att hämta Lykke, en blandning mellan en Springer spaniel och Tollare.
– Det var jobbigt att mista min förra hund, men det var lycka att få en ny. Därför fick det bli Lykke. * Ålder: 50 år * Bor i: Vänersborg, men kommer från Dals Ed. * Familj: Hunden Lykke. * Intressen: Vänner och hundar. * Det här visste inte många om mig: “Jag bodde ovanpå en biograf med min familj som liten, där städade min mamma och jag fick följa med. Till en början satt jag i en barnstol på scenen vid bioduken så mamma och pappa kunde ha koll på mig. När jag kunde gå sprang jag runt i salongerna och lekte”.
Närheten till vattnet och de många fina naturrika stråken både i och utanför stan gör att Helena och Lykke trivs. Hon berättar att favoriterna är Skräcklan och Jakoben.
– Det känns som att det är rätt unikt här, jag har inte upplevt samma lätthet med att ha hund i andra närliggande städer.
EN ANNAN FAVORIT hos Helena och Lykke är Hundlyckans café och kuriosa. Tillsammans tar de en promenad runt fågeltornet och bandygrytan för att sedan sluta upp med andra hundvänner och deras ägare där.
– Lykke är välkänd där, säger Helena och skrattar.
På hundcaféet träffas ofta Lykke och hennes bästa hundkompis Ellie och smaskar på det egentillverkade hundgodiset.
Ett ställe som hon vill lyfta fram lite extra är hundrastgården vid Belfragegatan. Som enligt Helena fått ett dåligt rykte på grund av oron för de preparerade godsaker som hittats här och där i staden.
– Det har inte varit något på länge nu. Men jag är ändå rädd fortfarande och går hela tiden och kollar vart Lykke har munnen någonstans när vi är ute och går.
– Men till hundrastgården ska man inte vara rädd för att gå. Jag blir väldigt glad av att vara där och umgås med andra hundägare och deras hundar, oavsett hur länge man stannar.
I allt för många städer saknas möjligheten att göra annat än att gå promenader med sin bästa vän. Om du inte råkar bo i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Men i Vänersborg är det annorlunda. Det vittnar Helena Karlsson och hennes Lykke om.
MEN TROTS ATT Helena beskriver en perfekt tillvaro med Lykke i Vänersborg har hon nya idéer på gång. Alldeles nyligen var hon, tillsammans med några fler hundägare med och startade upp facebookgruppen hundpromenader i Vänersborg.
– Det började med att jag började känna mig lite otrygg att gå ut med Lykke om kvällarna i Vänersborg. Så jag efterlyste andra att gå tillsammans med och fick massor av svar från tjejer som kände likadant.
Tiden för intervjun rinner iväg och Helena och Lykke ska iväg på lekdejt med en annan hund. Men trots nya vänner och allt annat som har kommit till sedan Helena trotsade sin hundrädsla, så står en sak klar: Lykke kommer alltid vara nummer ett.
– Hon är bäst, henne kan man lita på hon skulle aldrig svika mig, säger hon och tillägger:
– Jag är inte miljonär, men jag ger henne kärlek och motion och ser till att hon mår bra.