Förvånad Nilsson tog hem Os-brons
Charlotte Kalla kunde inte utmana om medaljerna på OS avslutande tremil. Det kunde Stina Nilsson. Bakom fullständigt överlägsna Marit Bjørgen spurtade sprintstjärnan till sig ett överraskande brons. Men det fattade hon inte.
”Va? Är jag trea? Stina Nilsson är världens bästa sprintåkare. I OS sista tävling, tremilen i klassisk stil, visade hon absolut toppklass också på längre distanser.
Efter ett smart upplagt lopp där hon sakta men säkert närmade sig toppen avgjorde hon kampen om bronset genom att spurta ner Norges Ingvild Flugstad Østberg.
24-åringen från Malung gick i mål som bronsmedaljör. Men hon trodde att hon spurtade om fjärdeplatsen.
TUR DÅ ATT den var värd att spurta för.
– Det var väldigt tur att hon tyckte det. Men det tror jag att alla känner på ett OS, man vill ta den fajten man är i oavsett vilken placering man går för, säger Sveriges förbundskapten Rikard Grip.
Glädjechocken blev omedelbar för Nilsson när det gick upp för henne vad hon hade ställt till med i sin första tremil någonsin på ett mästerskap.
När Charlotte Kalla en minut senare åkte in som femma kastade sig en bronslycklig Nilsson i famnen på landslagskompisen.
– JAG VAR så glad. Hon gratulerade mig till ett jättefint lopp, säger Stina Nilsson.
– Att jag skulle komma härifrån med fyra medaljer, det är någonting som jag är väldigt stolt över.
Guld i sprint, silver i sprintstafett och stafett och brons i tremilen blev det till slut för Stina Nilsson.
Att hon inte förstod sin placering berodde på en miss av Teresa Stadlober. Österrikiskan låg i silverläge med finländskan Krista Pärmäkoski efter ungefär 20 kilometer då hon av misstag körde in på fel slinga. När hon väl insåg att hon var i fel spår fick hon vända och medaljläget var puts väck.
– JAG HADE inte förstått vad Stadlober hade gjort. Ledarna skrek ”du slåss om medaljer”. Men då tänkte jag att jag måste ikapp Krista för att ta den där medaljen. Jag fajtades hela vägen för att göra det, men insåg sedan att ”nej, jag blir fyra”. Och sedan såg jag på skärmen att det bara var två tjejer framför mig. Så jag bara ”jahaja, det blev brons”.
Sprintspecialisten Stina Nilsson har alltid sagt att hennes mål är att bli så bra som möjligt både i sprint och i distans.
– Nu får jag ju det bekräftat att jag är där vill jag vara. Är du överraskad?
– Både och. Jag vet att jag har en hög högstanivå, det kände jag på Tour de Ski förra året. Och jag är glad att jag är lyckas tajma in min Tour de Ski-form från i fjol nu under OS.
Ebba Andersson, 13:e, och Anna Haag, 29:a, hade tunga dagar.