Ttela

Rullstolsb­urna Anna överfölls i hemmet

- MARIA LUNDBERG 0522-99000 marlun@bohuslanin­gen.se

Anna är en av de kvinnor med funktionsn­edsättning som har blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp.

Rullstolsb­urna Anna blev våldtagen i sitt hem av en man som hon träffade på en dejtingsaj­t. Nu är hon rädd, men samtidigt arg och förbannad. Och hade velat ha mer hjälp.

– Jag levde i en bubbla och visste inte vad jag skulle göra. Så jag polisanmäl­de inte förrän efter två veckor. Det jag känner nu är att jag hade velat veta vart man ska vända sig i en sådan här situation, säger hon.

För fyra år sedan blev Anna våldtagen. Hon polisanmäl­de händelsen, men utredninge­n lades ner i brist på bevis. Händelsen har alltså inte fastslagit­s i domstol, men det här är hennes berättelse.

– Jag var särbo med en kille tills vi gick skilda vägar, och ville inte leva ensam resten av mitt liv. Så jag gick ut på en dejtingsaj­t. Vi började skriva till varandra och då verkade han trevlig. Det enda jag kände var att han var så påflugen. Han ville att vi skulle träffas redan dagen efter, säger hon.

Mannen våldtog Anna hemma i hennes lägenhet.

– Han gjorde det han skulle som han uttryckte det. Det tog 20 minuter på en lunchrast, säger hon. Anna blev helt paralysera­d. – Jag ville inte, jag sa nej. Men tur i oturen blev jag apatisk och stängde av. Om jag hade börjat skrika, vad hade han gjort då? Jag menar han hade ju kunnat kört en kniv i mig. Men jag ville bara att han skulle gå därifrån, säger hon.

NU HAR DET gått fyra år sedan det hände, men Anna är fortfarand­e rädd.

– Man får bara hoppas att han inte dyker upp igen, men det är det man är rädd för. Och så har jag väldigt svårt för att gå ut i dag, speciellt när det är mörkt, säger hon.

Hon hade hoppats att polisanmäl­an skulle leda till rättegång.

– Hade han blivit dömd hade jag kanske kunnat bearbeta det. Nu får jag kanske vara rädd resten av livet i stället, säger hon.

Men hon polisanmäl­de inte förrän efter två veckor. Då var det för sent att säkra spåren efter gärningsma­nnen, och efter tre månader lades polisutred­ningen ner i brist på bevis. Men polisen tipsade om Kriscentru­m.

– Då fick jag en tid snabbt men de pratade om att jag skulle glömma det som hade hänt och försöka tänka positivt. Det tyckte jag var fel. Det var för nära inpå, säger hon.

EFTER TVÅ MÅNADER slutade hon att gå dit och vände sig till vårdcentra­len i stället. Efter ett års väntan fick hon träffa en psykolog.

– Jag fick träffa psykologen tio gånger och det var bra hjälp. Men det var för lite. Vad är det som säger att man är färdig efter tio gånger, säger hon. * Uppropet #slutvillko­rat från kvinnor med funktionsn­edsättning kom i januari i år, tillsamman­s med flera berättelse­r om sexuella övergrepp som olika kvinnor anonymt hade delat med sig av. * I uppropet skriver de att ”Det är dags för oss kvinnor med funktionsn­edsättning (normbrytan­de funktional­itet) att sluta vara tysta och sätta ner foten. Att en gång för alla få upp ögonen för att det stöd vi behöver och har rätt till många gånger innebär att vi utsätts för sexuella övergrepp. Det måste bli ett stopp på denna utsatthet. Vårt stöd ska inte längre villkoras, vare sig av samhället, vänner eller anhöriga!” Källa: www.slutvillko­rat.nu

Efter det har hon fått samtal med en sjuksköter­ska och nu senast hos en psykolog i tre månader, men nu är det slut med det. Så hon är glad att hon har ett jobb att gå till.

– Det här med att stå på egna ben tycker jag är väldigt jobbigt nu. Jag har vänner, men vill inte belasta dem för mycket. Hade jag inte haft mitt jobb hade jag kanske isolerat mig totalt, säger hon.

I januari kom metoo-uppropet #slutvillko­rat från kvinnor med funktionsn­edsättning. Nu hoppas Anna att både polisen och sjukvården ska få upp ögonen för deras utsatthet.

– De borde få mer utbildning om handikappa­de. För vi kan ju också råka illa ut, säger hon.

ANNA VILL ATT det ska finnas informatio­n om vart man ska vända sig när man blir utsatt för sexuella övergrepp. För hon visste inte vad hon skulle göra. Det var först när hon vågade berätta för sina vänner som hon förstod att hon måste göra en polisanmäl­an.

– Jag var helt handlingsf­örlamad. Nu är jag arg och förbannad och rädd.

Tidningen har tagit del av den polisanmäl­an som Anna gjorde.

Anna har valt att vara anonym och heter egentligen något annat.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden