Ny fristad för hotad stork
I ett försök att rädda kvar den vita storken i Sverige har Nordens ark beslutat att avlasta Djurskyddsföreningens storkprojekt och ta emot nio avelspar av arten. – Det här har jag väntat på i 15 år, säger djurvårdaren John Söderlindh.
Den vita storken har sedan 40- talet kategoriserats som akut hotad i Sverige, med bara en väldigt liten återstående population. Därför driver Djurskyddsföreningen tillsammans med Skånes Ornitologiska förening Storkprojektet. Där föder de upp och släpper ut storkpar och årsungar i det fria för att på sikt bygga upp den vilda stammen. Det har resulterat i att arten åter är på frammarsch i landet.
För att avlasta projektet har nu Nordens ark beslutat att ta emot nio avelspar av storken utöver det paret som hållits sedan innan, något de är väldigt upprymda över.
– Det är en dröm att få uppleva en hel flock storkar här. Det är något jag har väntat på i 15 år, säger djurvårdaren John Söderlindh, som specialiserar sig på fåglar.
I DAG FÅR det ensamma storkparet 18 artfränder i hägnet bredvid tranorna. Den vita storken har inget läte utan kommunicerar i stället på annat vis, och det är något som förväntas bli en häftig attraktion.
– Vår förhoppning är att det ska bli en mäktig upplevelse att höra när 20 storkar klapprar med näbbarna tillsammans, säger förmannen Alfred Lindskog, som också arbetar med fåglar.
Under vårt besök matas storkarna med kyckling. Och det är just bristen på mat som är den främsta orsaken till att storken försvunnit från Sverige och stora delar av Europa.
– De klarar sig inte ute i Sverige, för det finns ingen mat. De äter mycket daggmask, och det är svårt att få tag i när marken är frusen, säger Alfred Lindskog.
Honan lägger i början av maj tre till fem vita ägg som ruvas i 33–34 dygn i ett stort risbo som används år efter år. Nu finns förhoppningen att den här flocken ska generera många ungar som sedan kan släppas ut med den vilda stammen.
– Har vi tur kanske vi kör ner 30 ungar till Skåne, säger John Söderlindh.