Heidi Stensmyren är en ”långdistanslöpare”
JUBILAREN: NARKOSLÄKAREN HAR BLIVIT FÖRBUNDSORDFÖRANDE
Heidi Stensmyren är ordförande i Läkarförbundet sedan 2014 och till vardags narkosläkare vid Danderyds sjukhus. En del patienter ska sövas inför en planerad operation, andra kommer in akut.
– Jag gillar att kunna hjälpa en patient direkt och se konkreta resultat. Jag har räddat liv. Det finns nog ingenting starkare än att känna att man kan göra skillnad. Det är ett fantastiskt yrke! Jag gillar också att ha flera bollar i luften och tänka flera steg framåt, säger hon. Gör dessa förmågor nytta även privat? Hon skrattar. – Absolut! Där gäller det verkligen att planera så att det ska finnas mat i huset och att tjejerna ska få skjuts från träningen. Det är mycket logistik, kompromisser och försök att hinna med och se alla.
EMELLERTID HAR LÄKARYRKET en avigsida. När hon inte kan hjälpa en patient på grund av resursbrist eller för att det inte finns en medicinsk lösning blir hon stressad. Etisk stress kallar hon det.
– Den stressen är svår att lägga ifrån sig när man går hem, man är alltid en läkare. Det hör till jobbet att jag tar hand om mig själv och ser till att jag mår bra – för att kunna ta hand om andra. Jag försöker att sova tillräckligt, äta hälsosamt och springa. Jag springer mycket, på helgerna är mitt löppass två timmar. Det hjälper mig att varva ner och koppla av.
UTÖVER FAMILJEN OCH läkarjobbet är hon i allra högsta grad även fackligt engagerad.
– Jag har det i blodet. Mina föräldrar jobbade också för det kollektiva. När jag flyttade till Sverige 1999 såg jag saker som jag ville förändra. Jag vill att läkarna ska ha en röst och kunna påverka sjukvården i större utsträckning än i dag. Det är också viktigt att läkaren tar personligt ansvar för patienten och känner att det man gör spelar roll. Vi har haft övertro på systemet, men ett system tar inget ansvar.
Hemligheten bakom Heidi Stensmyrens till synes obegränsade energi stavas uthållighet. * Fyller: 45 år den 10 mars. * Gör: Narkosläkare och ordförande i Läkarförbundet. * Familj: Gift, två egna döttrar i åldrarna 7 och 14 år och tre bonusdöttrar, 28 (tvillingar) och 27 år. “Det är en stor familj. Som endabarn är jag överväldigad!” * Bor: Stocksund utanför Stockholm. * Så firar hon födelsedagen: “Jag gillar inte att fira födelsedagar så jag kommer att åka bort med några tjejkompisar.” * Om att fylla 45: “Det känns bra, jag tycker att jag har hunnit med mycket i mitt liv. Jag känner mig yngre än 45.”
– Jag är inte explosiv som en sprinter, jag är en långdistanslöpare. Jag är uthållig och ger mig inte. Jag håller på ända tills jag får till det jag har tänkt.
Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren är hur uthållig som helst. Hon håller på ända tills hon når sina mål. Sedan sitt tidigare och mycket äventyrligare liv vet hon att ingenting är omöjligt.
TÅLMODIG VAR HON redan som endabarn under uppväxten utanför Oslo. Som tävlingssimmare kunde hon avverka hur många längder som helst i bassängen. Och hon kunde sitta och pyssla länge. Därmed inte sagt att hon har varit den stillasittande typen. Tvärtom.
– Jag gillar när folk säger ”Det går inte”. Det som ser omöjligt ut måste jag bara prova, och gärna lite udda saker som ingen har gjort förut. Som 18-åring stack jag själv i väg och åkte den transsibiriska järnvägen. Jag har även hoppat fallskärm och flugit riskfyllda flygplan. Jag har tagit risker. Men nu gör jag inte det. Jag måste finnas till för mina döttrar. Att vara förälder är ett stort ansvar.
Hennes största förebilder är de egna föräldrarna, framhåller hon.
– De har stöttat mig i alla mina drömmar och idéer. De har sagt att de ska finnas där för mig oavsett vad jag gör, att deras oro inte ska hindra mig. Jag har ringt dem från olika ställen i världen när jag hamnat i tråkigheter och de har alltid hjälpt mig. De har inte curlat, men de har varit en stor trygghet. Tack vare dem har jag vågat drömma och göra så mycket, säger Heidi Stensmyren.