”Är rik på annat än pengar”
MELLERUD: MELLERUDS PENSIONÄRER OM PENSIONEN
Inne i PRO:S föreningslokal i Mellerud är det dags för fika. Det är det alltid på fredagar mellan 10-12. Denna förmiddag är det ett tiotal personer här och stämningen är god. Undertecknad och fotograf Andreas slår oss ner bredvid Gunilla Berg, Ingegerd Andersson, Lennart Israelsson och Lars Andersson. De gick i pension ungefär samtidigt, med något års skillnad.
När de får höra att nära 30 procent av pensionärerna i Mellerud räknas som fattigpensionärer skakar de på huvudena.
– Jag trodde nästan att det var fler, säger Gunilla.
– Det är många kvinnor som har det tufft eftersom de har jobbat deltid och varit hemma med barnen. Men det var så på den tiden, säger Lars.
– Det var inte så mycket information när vi var unga om hur vi skulle tänka kring vår pension. Jag tror att dagens unga är mer upplysta, säger Ingegerd
GUNILLA BERÄTTAR ATT hon har jobbat som förskollärare i nästan hela sitt yrkesliv, hon var hemma när barnen var små och har jobbat deltid under vissa perioder.
– Jag räknas nog som fattigpensionär. De pratar om en gräns på 12 000 kronor efter skatt, tänk den som hade det ändå, säger hon.
Gunilla bestämde tidigt att hon skulle gå i pension när hon var 61 år. Därför pensionssparade hon privat under tiden hon jobbade.
– Jag ville gå tidigt så jag hade tid att njuta av livet medan jag fortfarande var pigg. Jag har en dålig pension i dag men jag klarar mig och det är inget att gnälla om. Jag har låg hyra, ingen bil och äter nudlar, säger hon och skrattar.
– Sedan anpassar man sig alltid efter det man har. Får du femhundra kronor extra så märks inte det efter några månader eftersom du har anpassat dina utgifter, säger Lars.
LARS HAR JOBBAT som postmästare men också på Melleruds kommun.
– Jag har så jag klarar mig. Det är lite känsligt att prata om sin pension, det är samma som med lönen. Man berättar inte gärna vad man tjänar, säger han.
Alla fyra erkänner att de inte tänkte på pensionen när de var i 30-årsåldern.
– Det fanns ingen chans att jag kunde spara pengar då. Jag hade familj och jobbade som postmästare. Sparandet tog nog fart när jag var runt 40-50 år, säger Lars och får medhåll av de andra.
– Men vi säger till våra barn att spara. Det räcker med 100 kronor i månaden så har de en bra grund att stå på, säger Lennart.
Kaffet är snart uppdrucket och fikabrödet slut. När vi är på väg att gå säger Lars ett par tänkvärda ord.
– Man kan vara rik på annat än pengar. Vi har ju varandra.
En har varit postmästare, den andra har jobbat som förskollärare och den tredje arbetade på Håfreströms bruk. När pensionärerna i Mellerud tittar i backspegeln på sitt yrkesliv är de stolta och har gjort det bästa de kan. Trots att de kunde önska mer av pensionen.