Konstnärer gör upp med censuren på Instagram
Var går gränsen mellan vad som får och inte får laddas upp på det sociala nätverket Instagram? När det gäller kroppar är riktlinjerna – och sättet de tillämpas på – otydliga, visar konstnärerna Arvida Byström och Molly Sodas bok ”Pics or it didn’t happen”.
Instagram har över en halv miljard användare världen över, och på tjänsten delas dagligen närmare 100 miljoner bilder och videoklipp. Tjänstens moderatorer, som sitter i länder som Filippinerna och Indien, har därför fullt upp med att bedöma inlägg som flaggas som stötande av användarna.
Men bortom de mer uppenbara överträdelserna finns bilder som raderas utan förklaring från de ansvariga. För konstnärerna Arvida Byström och Molly Soda som använder sig av Instagram som utställningsrum blev boken ”Pics or it didn’t happen – Bilder som bannlysts från Instagram” ett sätt att visa sitt missnöje med det de kallar Instagramcensuren.
– Det finns riktigt våldsamma saker som tas ned från internet, och det är försvarbart. Folk ska inte behöva se halshuggningar varje dag, tycker jag. Frågan är snarare om man kan likställa kroppar med grovt våld? Där behöver de tänka om, säger Byström.
– Sedan är en annan fråga att de som städar upp internet, ett jobb som är psykologiskt svårt att utföra, får väldigt dåligt betalt – speciellt i relation till att Silicon Valley skryter med sina pengar.
BLAND BILDERNA I BOKEN, som ges ut på svenska den 20 mars, finns både mans- och kvinnokroppar i mer eller mindre explicita kompositioner. Där syns genitalier, bröstvårtor och rumpor, men även påklädda bilder och annat innehåll
”Folk blir mer och mer irriterade och frustrerade över att stora företag får göra vad som helst med ens information och att det också är de som bestämmer hur vi tänker kring olika saker, även om det är undermedvetet”, säger Arvida Byström.
vars avlägsnande från Instagram ter sig mer svårförklarat.
Och ingen förklaring kommer. Nätverksjättar som Twitter, Instagram och Facebook har fått mycket kritik för vad som ter sig som en ovilja att ställas till svars för vad deras användare tar sig för. När de väl agerar lyder kritiken att det inte sker med tillräckligt stor transparens. En konsekvens blir att användare drar sig för att ladda upp innehåll som kan verka oskyldigt men som kan raderas ändå.
– Kollar man på Instagrams riktlinjer nämner de inte ens explicit sexuellt innehåll. De förbehåller sig rätten att ta ned vad som helst. Riktlinjerna är väldigt luddiga.
– Folk blir mer och mer irriterade och frustrerade över att stora företag får göra vad som helst med ens information och att det också är de som bestämmer hur vi tänker kring olika saker, även om det är undermedvetet. Vet man att någonting inte är
tillåtet är det större risk att man självcensurerar sig innan man lägger upp någonting på en plattform, och i förlängningen att man applicerar samma tänk och självcensur i andra rum, säger Arvida Byström.
I EN ESSÄ i boken skriver Sarah T Roberts, högskolelektor i informationsvetenskap vid UCLA i USA, att ”effekten av bildsamlingen är i slutänden att länka samman dessa privata raderingar och okommenterade borttaganden till betydligt större politiska frågor om vad som får visas av (bland annat) ras, kön och sexualitet, och hur det avgörs vad som ska anses vara acceptabelt i vårt samhälle i dag.”
Ytterligare en fråga som Byström och Soda vill ställa med boken är ”vad är det som är farligt?”
– Det handlar om hur vi tänker på kroppar och vad de ska ha för utrymme i samhället. Men även om censur, att det är intressant att belysa de här bilderna som faktiskt försvinner ut i tomma intet. Det gäller att fånga upp sakerna som har blivit censurerade för att kunna för-eviga dem i något slags konsthistoria, säger Arvida Byström.