Därför blir KD:S vårdval spretigt
VÅRDVAL . När Busch Thor (KD) besökte Näl var vårdfokuset hos partiet tydligt. Men vad återstår av partiets politik på området om ett förstatligande faktiskt sker?
Det är tydligt att Kristdemokraterna siktar hårt på sjukvårdsfrågan. När Ebba Busch Thor i går besökte Näl slog hon fast vården som ”valets viktigaste fråga”.
Efter att i början av sin partiledartid 2015 ha fokuserat på hårdare frågor som migration, säkerhet och ordning rör sig partiet återigen mot mer bekanta tassemarker. Taktiskt sett är omprioriteringen för partiet förmodligen klok och kan visa sig bli partiets chans att över huvud taget landa över fyraprocentsspärren.
Frågorna man lyfter är alla värda att se närmre på även om det mesta känns igen från förra valrörelsen och till och med tidigare mandatperioder.
Alliansregeringens så kallade kömiljard ska något modifierad återinföras medan landsting och regioner bör avskaffas till förmån för statlig huvudman för vårdsektorn runtom i landet. Därutöver vill partiet skjuta till stora, riktade statliga resurser som ska stärka vården. ”Det handlar också om smartare pengar”, som partiledaren uttryckte det på gårdagens pressträff på Näl, och syftade på att en övertro på tillskott inte hjälper om medlen inte används på rätt sätt.
Bland övriga förslag kan nämnas en vårdplatsgaranti som årsvis ska belöna regioner och landsting med ett månadsgenomsnitt av goda beläggningssiffor.
VAR FÖR SIG är idéerna bra. Vården behöver stora medel de närmaste åren och om det görs på rätt sätt borde köer kunna hållas nere med hjälp av hägrande, ytterligare tillskott. Den största risken är att budskapen blir alltför spretiga.
Idén om statlig sjukvård, som Göran Hägglund saluförde redan förra valåret, handlar om en jämlikhetsambition.
Ett samlat grepp ska helt enkelt bringa ordning och stävja geografisk orättvisa.
DETTA SAMTIDIGT SOM övriga förslag ofta verkar grunda sig tydligt i decentraliserad vård och förtjänster med ett sådant upplägg. Vårdplatsgarantin skulle innebära prestationsmässiga morötter och även kömiljarden är ett incitament för regionala nivån att lyckas särskilt bra för att få belönas.
Det är inte på något sätt konstigt att budgetera för och sy förslag utefter att regioner och landsting finns kvar, även om man vill annorlunda. En majoritet för en omläggning till statlig vård saknas.
Vad otydligheten gru ndar sig i är att förslagspunkterna, kärnan i partiets vårdpolitik, så starkt belönar effektiva regioner.
Vid statliga enheter är det svårt att se samma typer av reformer och förhållningssätt som aktuella, när enhetligheten blir själva riktmärket.
Vad består Kristdemokraternas vårdpolitik egentligen av om ett förstatligande sker?