Festlig stämning och glada vinnare
NYHETER: Sex lyckliga pristagare och en stor dos underhållning ramade in den fjärde upplagan av Vänersborgsgalan, som fortsätter att växa.
Tack vare sitt stora hjärta och oändliga engagemang för alla flyktingar på Restad gård vinner Marianne Barrljung och hennes medarbetare på Röda Korset i Vänersborg TTELA:S integrationspris 2018. – Jag är så stolt. Vi är flera som brinner för detta och utan varandra hade vi inte orkat, säger hon.
Vi parkerar bilen på Restad gård, platsen som blivit en stor del av Mariannes liv de senaste åren. Här bor många av Västsveriges flyktingar, de som befinner sig mitt i asylprocessen. Det har varit tuffa år berättar hon men det återkommer vi till.
HON HAR EN spännande historia Marianne Barrljung. Som ett av tre syskon växte hon upp tillsammans med sina föräldrar på en lantgård på Österlen i Skåne. Men det var aldrig aktuellt att ta över gården, i stället gav hon sig ut världen, till Washington D.C. för att jobba för svenska ambassadören Gunnar Jarring.
– Jag kom till USA 1963 och hade aldrig sett en mörkhyad människa innan. Jag fick med egna ögon se hur svarta människor behandlades. De fick inte gå på samma restauranger, caféer eller åka med samma bussar. Det var förfärligt och jag kunde inte förstå varför det var så, säger hon.
GUNNAR JARRING FÖRFLYTTADES 1964 från Washington för att jobba i Moskva, samtidigt bestämde Marianne att hon skulle utbilda sig till hushållslärare med inriktning på lanthushåll i Sverige. Och det var en särskild kurs som krävdes för att komma in.
– Så jag fick säga till Gunnar att, sorry jag kan inte följa med till Moskva eftersom jag ska gå en hönsakurs i Skåne, säger hon och skrattar.
Så blev det, Marianne åkte hem till Sverige igen och blev hushållslärare och jobbade bland annat på Hushållningssällskapet Väst i Vänersborg där hon var med och startade grön integration som gick ut på att nyanlända skulle få chansen att praktisera inom de gröna näringarna på landsbygden.
År 2011 sökte Röda Korset en ny ordförande till kretsen i Vänersborg och Marianne blev tillfrågad. Till en början var hon inte särskilt intresserad men gick ändå med på att träffa styrelsen och på den vägen är det. Nu har hon varit kvar i åtta år men ordförandeskapet sa hon ifrån sig för två år sedan.
– Jag gillar när det är mer ”hands on.” Det blev för mycket med båda delarna.
PÅ RESTAD GÅRD jobbar Marianne och resten av eldsjälarna i Röda Korsets skyddsnät och integrationsgrupp oavbrutet med att hjälpa människorna som bor där och särskilt de ensamkommande barn- och ungdomarna.
– Det här kunde ha varit mitt barn eller barnbarn om jag varit född i ett annat land, säger hon.
Konkreta saker som att hjälpa till med att skriva verkställighetshinder för de som fått avslag, följa med till vårdcentralen och förvaltningsrätten, arrangera kurser och sysselsättning eller bara vara en lyssnande medmänniska är några av alla saker Marianne och vännerna på Restad gör.
Men det var ju det där med att det har varit tufft.
– Politikerna pratar om ordning och reda i asylpolitiken men det är det inte. Det är inte humant det som sker. Det kommer hit duktiga driftiga människor men vi gör dem sjuka. Har vi råd att avvara dessa? Det är jobbigt och tufft att lyssna på alla hemska historier som människorna här har varit med om, säger hon och fortsätter.
– UTAN VARANDRA hade vi inte orkat. Vi stöttar varandra i detta och jag är jättestolt över att jag får det här priset. Jag delar det med alla här för utan dem hade det inte gått. På något sätt så behövde vi det. Det är tungt ibland. Men vi gör skillnad, vi ger aldrig upp.