Strandhäll vill nu slopa munansvaret
I tidigare insändare 16 mars uttrycker Max Eskilsson en oro för att den utredning av utökat tandvårdsstöd kan utrota fördelarna med frisktandvård, ett koncept som folktandvården erbjuder vuxna, betalande patienter. Tandläkare och tandhygienister bedömer patienterna utifrån deras dagliga vanor och nuvarande status i munnen för att med kristallkula gissa hur mycket patientens tandvård kommer att kosta de närmaste tre åren.
VIPS SÅ FÅR man ett erbjudande om frisktandvård, ett abonnemang som på något mystiskt sätt marknadsförts som en försäkring som finns där för dig i vått och torrt förutom om du blir tandlös. Nya tänder ingår inte. Är patienten dessutom för frisk och betalar ytterst lite för sin frisktandvård kan behandlare tendera att avvakta med behandlingsinsatser när sjukdom inträder, just för att kliniken inte ska stå för utgifterna. Likväl räknas inte patientens utgifter för tandvård in i Försäkringskassans karensbelopp om man har en frisktandvårdspremie. Med andra ord står man utanför det statliga tandvårdsstödet. Varför ska vi då sälja frisktandvårdsavtal till våra patienter om det missgynnar dem ekonomiskt?
Införandet av frisktandvård är ett sätt att binda friska patienter till folktandvården. De som är för sjuka kan inte erbjudas frisktandvård. Rimligtvis är också de som är sjuka de som har högst kostnader från sin tandvård och som också försvinner från oss.
GENOM INFÖRANDET AV frisktandvård har vi behandlare ålagts att likt telefonförsäljare sälja så många försäkringar vi bara kan, vilket leder till löneförmåner och resultatutdelningar till kliniken. Folktandvården låter oss alltså gynna friska patienter och negligera de sjuka. Det viktiga är ju att sälja frisktandvård. De sjuka prioriteras bort. Detta problem har belysts genom larmrapporter från många behandlare som känner sig tvingade att åsidosätta sin yrkesetik för att göra ”cheferna” glada.
Jag välkomnar att socialministern tillsätter en utredning som möjliggör att alla (inte bara de friska) kan ta del av en mer subventionerad tandvård och ett lägre högkostnadskydd. Jag vill behandla och hjälpa de patienter som främst behöver mig istället för att undersöka friska 25-åringar. Vi har som alla vårdaktörer begränsat med resurser och de bör – enligt tandvårdslagen och genom all sans och vett – prioriteras till de som bäst behöver vår hjälp.