Ödestid för pressad akademi
AKADEMIDRAMATIK. Situationen i Svenska Akademien är minst sagt allvarlig. Den har nu ett viktigt arbete framför sig, där förtroende måste återerövras.
Tre avhopp samma dag. Som en följd av en uteslutningsomröstning av en annan ledamot klev Svenska Akademiens ledamöter Peter Englund, Klas Östergren och Kjell Espmark av under fredagen. Under helgen meddelade Sara Stridsberg mejlledes till TT att även hon överväger att ta samma beslut.
Den anrika kulturinstitutionen är därmed nära den gräns för när fler inte kan väljas in, om stadgarna fortsatt tolkas som att man inte formellt kan avgå. Sedan tidigare har Lotta Lotass och Kerstin Ekman, av andra skäl än nu aktuella, valt att lämna.
UPPRINNELSEN TILL DET känsliga ärendet är färdigställandet av den utredning som Akademin beställde i höstas efter uppgifter Dagens Nyheter publicerade om en kulturprofil, med nära koppling till en av de sittande ledamöterna.
Det vittnades om övergrepp och framför allt, av särskilt intresse för Akademins del, förekom uppgifter om att kulturprofilen kan ha fått hemlig information inifrån.
PERSONEN SKA HA även i flera år mottagit stora summor stöd till sin kulturverksamhet, och det har i samband med den utredning som nu ägt rum lyfts att även ledamoten själv varit delägare i verksamheten. Oavsett vad som egentligen hänt i andra avseenden är det alltså uppenbart att en jävsituation förekommit.
Svenska Akademien är privat och uppbär inte offentliga medel. I det finns en poäng: Till skillnad från när det gäller skattefinansierade aktörer kan inte alltför stora krav på transparens ställas, ansvarsutkrävandet måste här anta realistiska former. Samtidigt är det ofrånkomligt att Akademin spelar en oerhört stor roll. Nobelpriset i litteratur och den tyngd ordlistan som ges ut har är tydliga symboler för vårt lands kulturliv och språkbehandling.
I ETT DEBATTINLÄGG i Svenska Dagbladet (8/4) argumenterade åtta ledamöter, som röstat mot uteslutning, för att anonymiteten som omgav uppgifterna kring eventuellt läckage gjorde det svårt att låta det leda till agerande.
Delägarskapet som skapade en jävsituation sades däremot vara allvarligt, men tonades ändå principiellt ned.
”Något uppsåt att skada Akademien har ej heller påvisats”, skrev de åtta undertecknarna. Akademien framstår nu som tydligt splittrad i sin syn på det inträffade.
Var gränsen för när man agerat tillräckligt olämpligt för att inte stanna kvar går är inte självklart. Framför allt bör ledamoten nu själv begrunda vad det sänder för signaler att stanna.