Egon, 90 år och tennisveteran
Neeej! Fy vá dååligt! Vad står det? 15-30! Jaa! Braa! Utrop som hörs från det pigga gänget som är i åldern 65+ och som spelar tennis på de blå banorna i Trollhättans Tennishall på onsdagsförmiddagarna. Egon Andersen är äldst.
90 år! Det är den ålder Egon Andersen uppnår inom kort och åldern är absolut inget hinder till att motionera regelbundet.
– Belöningen är den góa duschen och samvaron efteråt när vi fikar. Redan då ser jag fram emot nästa gång vi ska ses, säger Egon Andersen och ler.
EGON ÄR FÖDD i Danmark i Viborg och växte upp i Sönderborg. Vid 22 års ålder valde han att flytta till Sverige och blev svensk medborgare.
– Det var ont om jobb och dåligt betalt. Jag hade en kompis som fick jobb i Lilla Edet på Göta sulfit som han berättade om när han var i Danmark på semester och jag provade att söka dit och fick jobb.
Men han var med om en svår olycka där och fick skador på hela kroppen. Det tog ett och ett halvt år att komma tillbaka efter det och han valde att sluta på fabriken och började på Sjuntorps Textilfabrik istället.
– Jag tänkte att jag jobbar väl här ett tag i alla fall – det var 1951 och jag jobbade där till pensionen när jag var 65 år.
Många år blev det Sjuntorpsfabriken och här träffade han hustrun Aina som nu lämnat jordelivet.
– Hon fick cancer 2010, det gick väldigt fort och hon dog efter två och en halv månad. Det är tur att man har barnen – vi bor inom en kilometer och är väldigt tighta – vi ses nästintill varje dag.
EGON STÄNGDE IN sig helt i flera år efter hustruns bortgång – det var till slut dottern som tyckte att han behövde komma ut och träffa människor igen.
– Jag har alltid trivts i Sjuntorp men då kändes i inte omtanken äkta utan falsk och nyfiken.
Men han började gå ut och dansa, fick kontakt igen med vännen Inger från Lilla Edet, de är i dag ett par som gärna går ut och dansar bugg, och går promenader tillsammans.
I unga år cyklade Egon mycket, vilket han gör än i dag och han har alltid älskat fotboll. Han blev tillfrågad att bli materialförvaltare i Sjuntorps IF och blev även ungdomstränare i både pojk- och så småningom även flicklag.
– DET VAR via tävlingen 70-iaden som ett flicklag skulle tävla i genom skolan och jag ställde upp som tränare. Vi vann de tre första omgångarna kom vidare till Kristinehamn där vi vann några matcher. Vi blev tvåa i västregionen och fick silver, roligt.
Egon tränade även damlaget en period som bland annat mötte och spelade jämnt med TIF som då hade en storhetstid. Cirka tjugo år var han aktiv i Sjuntorps fotbollen om man inte räknar med alla matcher han därefter sett på via barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Runt mitten av 1970-talet kände han att han ville börja röra på sig – att börja spela tennis.
– Jag hade inget intresse av tennis egentligen men så blev det, först tio år i Lilla Edets tennisklubb och därefter här i Trollhättans Tennisklubb. Redan då mötte han Alena Novak, snart 80 år, när det spelade i en serie kallad söndagsligan.
TTELA MÖTER DE båda omklädda för ett par timmars tennisträning – för ingen vill missa onsdagens pensionärsträning. Alena minns att då för länge sedan att de värmde upp lite mjukt men när det sedan blev match hade Egon svåra skruvar