Arendorff får nytt liv i Trollhättan
SCEN: KAMMARTEATERNS SUCCÉ SÄTTS UPP IGEN
Kammarteatern var under många år en av de stora publikmagneterna i Trollhättan. Med nyårsrevyerna Trollebor, barn- och familjeuppsättningar som ”Klas Klättermus” och inte minst Taube-föreställningen ”Jag kommer av ett brusand’ hav” byggde gruppen upp ett mycket gott rykte som nådde långt, långt utanför kommungränsen. Taubeföreställningen spelades till och med in i en specialversion för Sveriges Television.
Den tämligen okände Victor Arendorff blev en central figur för uppföljaren när Bengt Jacobssons nyfikenhet på bohemen och författaren från Klarakvarteren i Stockholm till slut gav resultat och han lyckades komma över Arendorffs samlade skrifter, något som krävde rena detektivarbetet.
KRING NÅGRA AV skrifterna byggde han sedan en musikteaterföreställning med tonsättningar gjorda av Kammarteaterns egna musiker Maj-britt Wallgren och Christer Carlsson.
– Det är de enda tonsättningar av Arendorffs texter som existerar, så det är unikt material och rättigheterna finns HÄR, säger Bengt, stolt över att denna skatt har skapats i Trollhättan.
”PÅ ARENDORFFS TID”, döpt efter Nils Ferlins visa om sin vän bland Klarabohemerna, fick lysande recensioner och publiken strömmade till, men när ridån hade gått ner efter sista föreställningen var det något som skavde i manusförfattaren och regissören.
– Det har plågat mig sen dess att det trots allt inte blev riktigt som jag hade hoppats. Jag tycker de här visorna, tonsättningarna och harmonierna är värda något bättre. De ska inte ligga i en byrålåda och dra, så jag har gått och värkt på vad man skulle göra med dem, fortsätter Bengt Jacobsson.
Klarabohemen Victor Arendorff får på nytt liv I höst. Bengt Jacobsson har samlat en rad av Trollhättans kulturprofiler omkring sig för att än en gång sätta upp Kammarteaterns succé från 1990, ”På Arendorffs tid”. – Jag har ömmat för detta projekt ända sedan dess, säger han.
NÄR HAN HADE värkt färdigt visste han precis vad han skulle göra. Han skulle sätta upp föreställningen igen, den här gången med vässade arrangemang av de vackra tonsättningarna. Uppdraget gick till Henrik Mossberg, som även leder orkestern och som tände på idén.