Försäkringskassan eller partikassan?
VALMYNDIGHET. Socialdemokraterna försöker nu desperat valårsrädda anseendet kring socialförsäkringar. Petningen man gör av Försäkringskassans chef är allt än vacker.
Allt skulle flyta på så fint. Den senaste veckan gick Socialdemokraterna på allvar in i valrörelseläge med 1 maj som stor paradupptakt. Det intressanta är däremot det som pågick dagarna innan. Partiet insåg att Lssfrågan alltför starkt riskerade att bli ett rött skynke.
Uppenbarligen bedömde man det som otillräckligt att politiskt lägga om. Förvaltningen fick bära hundhuvudet, hur olämpligt ett sådant drag än är. Helt sonika avsattes så Försäkringskassans generaldirektör Annmarie Begler fredagen förra veckan (27/4) och på valborgsmässoafton fick nytillträdda Lena Hallengren (S) förklara att direktiven för Lssutredningen får besparingsaspekten slopad. Kostnaden ska åtminstone inte öka ytterligare, lyder devisen nu.
Att en sådan förändring kunde vara att vänta var ingen överraskning. Fall av personer som menar sig ha hamnat mellan stolarna har fått stor medial uppmärksamhet och socialdemokratin har från både vänster- och högerhåll lyfts fram som kalla.
PARTIER ÄR FRIA att göra prioriteringar och i sin tur få kritik få dessa. Avskedandet av en myndighets högsta chef utan synbara skäl är en desto mer allvarlig historia. Försäkringskassan beslutar om och utbetalar en betydande del av landets socialförsäkringar. Med 14 000 anställda rör det sig om en stor verksamhet vilket i sin tur ställer höga krav på ledarskap.
Men frågan är i vilket avseende Begler formellt ska ha fallerat. Tvärtom har signalerna från regeringen tydligt gällt att arbeta för att få ned kostnadsnivåerna och sjuktalen i landet, något hon ska ha arbetat engagerat med. När departementschef Annika Strandhäll (S) aviserade Beglers sorti framhöll hon, utöver övriga lovord, att insatserna med att få ned sjuktal visserligen varit framgångsrika. Som bristexempel lades ”samverkan med andra aktörer och stödet till individen” fram (TT 27/4). Vaga ord som doftar politisk positionering snarare än seriös behandling av en hög ämbetsperson. Hon gjorde av allt att döma vad man som professionell tjänsteman förväntas göra.
TILLTAGET HAR INTE gått obemärkt förbi. I torsdags (3/5) meddelades att riksdagens socialförsäkringsutskott enigt kallar Strandhäll till sig för att få en förklaring. Samma dag hävdade Sten Heckscher, pensionerad som ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen och tidigare S-minister, att motiven kan vara olagliga (SVD Debatt 3/5). Klarhet måste uppnås, frågan är för viktig för att falla i glömska.
När Strandhäll till TT skulle ge sin syn på varför Begler behövde lämna formulerade hon sig intressant. ”Skälet till att vi byter ledarskap är att vi vill se en ny inriktning på kassan.” Handlar det månne om en val-kampanjinriktning?