Stabilt stöd – trots protester
det inte riktigt ut så, säger Alcyone Wemaere.
– På kort tid har han lanserat sjuttioelvatusen reformer som framför allt berör de mer utsatta samhällsklasserna och han ger inte intrycket av att lyssna på någon annan än sig själv, lite som en allsmäktig kung som tycker sig veta bäst om allt, säger hon.
Wemaere pekar på bland annat på arbetsmarknadsreformen, skatteoch utbildningsreformen och senast reformen som berör den statsägda franska järnvägsbolaget SNCF.
Macron hoppas få ny fart på arbetsmarknaden genom att göra det lättare för företag att avskeda personal och förhandla lokalt med arbetstagarna.
Inom järnvägen handlar det främst om att öppna upp för konkurrens och ändra SNCF:S juridiska status – vilket motståndarna ser som ett första steg mot en privatisering.
PÅ SKATTESIDAN HAR Macron dessutom nyligen öppnat för att avskaffa den 30-procentiga ”utreseskatt” som investerare måste betala om de tar sina pengar ut ur landet.
Ekonomiskt har en viss positiv effekt visat sig. Arbetslösheten har sjunkit från 9,4 till 8,9 procent sedan Macron tog över. Både Macrons egna medhjälpare och neutrala ekonomer betonar samtidigt att det fortfarande är för tidigt för att dra några säkra slutsatser.
Presidenten själv har talat om att reformerna ska ge en tydlig effekt först 18–24 månader in i mandatpe- rioden.bland Macron-anhängare talas framför allt om en företagspositiv anda som kopplas till presidenten – inte minst utomlands.
– Vi har definitivt sett många internationella fonder och entreprenörer som börjar bli allt mer intresserade av att komma eller komma tillbaka till Frankrike för att göra affärer, säger Roxanne Varza, chef för ett företag som hjälper nystartade bolag att utvecklas, till nyhetsbyrån Reuters.
Att företagarna ger tummen upp krockar samtidigt med ett växande missnöje bland franska arbetare. Järnvägsarbetare och studenter, inte minst på den yttersta vänsterkanten, har demonstrerat flitigt, även om antalet deltagare varit betydligt mindre än vad arrangörerna hoppats på.
DE SENASTE opinionsundersökningarna visar också på en tydlig klasskillnad i synen på Macron. 58 procent av tjänstemännen och 52 procent av medelklassen ser honom i ett positivt ljus, men bara 38 procent av arbetarna och 34 procent av hantverkarna, enligt mätinstituten Elabe och Wavestone.
I Paris svajar 36-årige försäljaren Julien Miguel mellan de två lägren.
– Jag är ju varken pensionär eller järnvägsarbetare så jag kan inte säga att jag personligen känner mig besviken eller sviken, men ibland uppträder han på ett sätt som är sårande. Det är synd och inte riktigt vad jag hade väntat mig, säger Miguel. Vissa strejkar och protesterar. Andra jublar än. Efter ett år som president funderar fransmännen fortfarande på om Emmanuel Macron är fågel eller fisk. Men skulle det hållas val igen skulle hans seger antagligen bli lika klar som i fjol.
Värmebölja råder i Strasbourg, precis som under de där dagarna i juni 2017 då förre ekonomiministern Emmanuel Macron säkrade sig en total majoritet i det franska parlamentet efter segern i presidentvalet mot Nationella frontens Marine Le Pen.
Vid juridiska fakulteten på Strasbourgs universitet är det också hett. När TT kommer på besök är institutionen blockerad, som en av följd av landsomfattande protester mot Macrons politik från missnöjda studentorganisationer.
– Han säger sig vilja starta om ekonomin, men sänker bara skatten för de rika, fnyser studenten Nawel.
MEN ALLA håller inte med. – Överlag är jag mer positivt än negativt inställd. Han har genomfört en rad förenklingar. Fast samtidigt är vi i något sorts tillstånd av ständiga förändringar, vilket gör både arbetsgivare och arbetstagare osäkra, säger studiekollegan Thomas.
I TT:S lilla mini-enkät i solskenet får Macron stöd av två av sex tillfrågade studenter. Det är ungefär lika många som i en mätning från opinionsinstitutet Ifop, där 33–36 procent säger att de skulle rösta på Macron i en första valomgång, om det hölls ett nytt presidentval redan i dag.
Det är faktiskt runt 10 procentenheter mer än i valet i fjol, trots att motståndarna gärna påpekar att bara 44 procent av fransmännen tycker att presidenten gör ett bra jobb. Det stödet har å andra sidan varit ganska stabilt ändå sedan han tillträdde som president.
ÄVEN BLAND PARISBOR är bilden delad. Claudine, som inte vill utge sitt riktiga namn eftersom hon i sitt yrke inte bör uttrycka sig politiskt, är en av de som röstade för Macron men känner sig besviken över vad hon beskriver som hans översittarfasoner.
– Till en början var jag hoppfull, men hans beteende irriterar mig. Han kör igenom sina reformer utan att de går till röstning i parlamentet, och han känns väldigt långt ifrån folket. Det är som om han inte tycker han behöver ha kontakt med oss. Det är han som vet bäst, säger hon.
Marknadsdirektör Louis de Fouchier tillhör presidentens La République En Marche parti och beskriver sig själv som ett av Macrons ”superfans”.
– Reformer är aldrig populära och sanningar gör ont. Ibland kanske det kostar honom, men han vågar och han är ärlig! Det han gör nu har Frankrike behövt i över 30 år. Jag trodde aldrig jag skulle få se något sådant här under min livstid, säger han.