Allt kommer till ett avslut så småningom
Under det gångna året har jag lärt mig mycket om människan samtidigt som jag kan konstatera att vi människor är ett besynnerligt släkte.
Vissa av er som jag träffat under resans gång har funnit sig ett speciellt ställe i mitt hjärta och kan bara säga TACK samt, som jag alltid gjort, att min dörr är alltid öppen för er även i fortsättningen om ni behöver någon som bara lyssnar, en axel att gråta ut på, lite allmänt skitsnack för att göras en paus i dagen eller lite axelmassage för att få igång blodcirkulationen för att orka med ännu en inskrivning. Ni vet var ni kan hitta mig, även om transportsträckan blir en smula längre.
Avslutet blev väl inte som någon av oss hade trott men knappast förvånande om man tittar i backspegeln och med de förutsättningar som jag jobbade under. Vet inte vad som har sagts men kan tänka mig att det är de vanliga flosklerna och halv/hel-lögnerna för att visa ledningen från sin bästa sida och mig från min sämsta. Men varje mynt har två sidor, om man inte råkar vara falskmyntare och har samma motiv på båda sidorna.
Jag gjorde min beskärda del av misstag och fel, som de flesta skulle ha gjort i min situation men av den kalibern som en tyrolsk troll-mor och en liten man med hög klack vill påskina var det aldrig fråga om.
Den egentliga anledningen var att jag inte rättade in mig i ledet och underkastade mig den allsmäktiga som har chefen i sitt knä. Den förnedring som dessa utsatte mig för gjorde det till slut omöjligt att agera på något annat sätt då det är omöjligt att besegra väderkvarnar, särskilt om en av dem är säkerhetsansvarig.
Själv har jag den senaste tiden varit en rest av den jag var innan. Då ledningen visste om ångestproblematik sedan tidigare samt visste att jag inte mådde bra psykiskt av detta är det högst anmärkningsvärt att ingen av de som hade denna kunskap förhörde sig om hur jag har mått, i alla fall fram till officiellt avslutsdatum 28/4.
Psykisk ohälsa är tyvärr fortfarande någonting som gör att många plockar fram skygglapparna. Någonting att fundera på kanske?
Kan säga till er att jag har stått under ett utvalt träd med färdigknuten snara och färdigkomponerat brev i min ryggsäck. Bokstavligen!
Men jag är kvar ett tag till då jag inte är klar ännu på många olika sätt!
Dessutom är inte VO Vbg värt det.