”Vi måste våga prata om det”
VÄNERSBORG: MÖTER HEDERSKULTUREN I SITT ARBETE
Anna Josefsson jobbar som verksamhetsledare på Hjälpande händer på Torpa i Vänersborg. I sitt arbete med ungdomar i området märker hon av en hederskultur som hon menar är mycket omfattande. Något som i allra högsta grad begränsar flickorna i deras vardag.
– Vad man kan säga är att tjejerna som växer upp här, de har inga rättigheter, säger Anna Josefsson.
Hon fortsätter och berättar att många flickor är isolerade i sin stadsdel. De får inte åka in till stan själva eller gå hem till kompisar, vissa får inte ens gå till Torpahallen utan att lillbrorsan följer med.
– Han ska hålla i pengarna, säger Anna avmätt och fortsätter:
– Tjejerna har det jättejobbigt, många är på dem om hur de klär sig, varför de har byxor på sig eller varför de inte har sjal.
UPPGJORDA ÄKTENSKAP ÄR mer regel än undantag. Anna berättar att hon hört talas om att flickor så unga som 15-16 gifts bort. När sommaren kommer ökar också oron för att behöva åka till hemlandet och gifta sig.
– Då berättar jag att i Sverige så hjälper vi dig. Det kan vara bra att veta, för det finns många tjejer som inte kommer tillbaka och vi har tjejer som fortfarande inte har kommit tillbaka efter sommarlovet.
En del av flickorna hon möter har också blivit omskurna. Klitoris och blygläppar har skurits bort sedan har de sytts ihop.
– Det sker hela tiden. Det är det ingen som vet om eller vill prata om för det är så jobbigt att prata om det. Hur tar man upp det? Tjejerna själva gör ju inte det. Det är fruktansvärt. De här tjejerna, de har ju så ont. Har man lite kunskap kan man se det, tjejerna har ont, de går ofta på toaletten, de tar lång tid på sig. De säger att de har opererat sig därnere, men det kan de inte säga i skolan.
MEN I ALLT det här finns det också ljuspunkter. Anna Josefssons och Hjälpande händers enträgna arbete med att övertyga föräldrarna har gett frukt. Det är många flickor som kommer på deras träffar varje vecka. Tidigare har flickor inte fått gå till fritidsgården, men eftersom Anna och hennes kollegor är där går föräldrarna med på det.
– Vi tror mycket på att jobba med barnen som kommer. Vi har många starka tjejer som säger nej och det är ju väldigt roligt. Vi måste bryta mönstren där männen umgås på parkeringen och kvinnorna är hemma i köket. Flickorna måste gå i skolan och få en utbildning deras mammor aldrig fått.
För att kunna bryta mönstren och för att flickorna på Torpa ska få samma rättigheter som andra ungdomar i Vänersborg menar * I många länder är familjen rangordnad utifrån kön och ålder, där de unga är underordnade de äldre och kvinnorna är underordnade männen. Den enskilda familjens status är till största del beroende av familjens heder. * I sådana samhällen bedöms ofta mannens värde och status utifrån familjetillhörighet och anseende, och mannens heder är i sin tur beroende av familjemedlemmarnas uppförande. * Särskilt viktig för familjens heder är de kvinnliga familjemedlemmarnas sexualitet. Kvinnornas kyskhet utgör därmed gränsen mellan heder och skam. Kvinnorna är med andra ord bärare av männens och familjens heder.
Hedersförtryck där flickor inte får gå ensamma till affären, könsstympas och gifts bort mot sin vilja. Allt detta är vanligt på Torpa, menar Anna Josefsson på Hjälpande händer. Lösningen hon ser är att det måste komma upp till ytan. – Vi måste hjälpas åt och vi måste prata om det, säger hon.
Anna Josefsson att problemen måste lyftas upp till ytan.
– VI MÅSTE HJÄLPAS ÅT och vi måste våga prata om det. Det är hysch hysch och ingen vågar diskutera det. I Sverige vågar vi inte ens diskutera att man inte får ha flera fruar. Vadå, det är ju inte tillåtet! Vilken lag ska vi nonchalera nästa gång? Det som gäller i Sverige det är våra lagar och dem måste man rätta sig efter. Det handlar inte om rasism, hade det varit en värmlänning som hade haft tre fruar så hade jag varit lika upprörd.