Här finns grinden till det förflutna
GRÄSTORP: ”MAN HITTAR NYA GREJER HELA TIDEN NÄR MAN TITTAR PÅ DEN”
Rune har jobbat på Åse Viste Sparbank i Grästorp snart 35 år och har sett grinden varje dag. Den skildrar Grästorp med omnejd i bild som det såg ut i början av 60-talet, när grinden tillverkades, och tittar man en stund hittar man såväl båtar som älgar, skogar, fält, banken, kommunhuset, kyrkan och lite till.
– Vi har alltid haft den uppe. Först användes den för att avgränsa vid kassadelen i den gamla lokalen och när vi flyttade till nya lokaler följde den med, berättar Rune.
KONSTNÄREN BAKOM GRINDEN var Paul Schubert och Rune kunde inte riktigt släppa tanken på att ta reda på mer om honom och grinden och om det fortfarande fanns släktingar till honom i trakten.
– Jag googlade på Schubert och hittade en Susanne i Köpmannebro. Jag ringde upp henne och frågade om hon kände någon Paul. ”Det var min farfar!” svarade hon.
Susanne kunde också berätta att hennes far, Pauls son, Uwe lever och numera bor i Mellerud. Så en vacker dag i maj träffar vi dem alla tre, Susanne, Uwe och Rune, på banken i Grästorp och får en spännande historia berättad för oss.
PAUL SCHUBERT KOM från Bayern i södra Tyskland och var utbildad smed, men när andra världskriget bröt ut förbyttes vardagen mot ett liv i armén. Han hade fru och tre små pojkar, som vistades i Gdynia (Polen) och fick fly undan ryssarna vid krigsslutet. De fick höra att Paul fanns i Tyskland och var svårt sårad och de lyckades till slut ta sig fram till honom.
Paul repade sig och familjen levde sitt liv i lilla Altöttingen, men det var hårda tider och ont om jobb.
– Så en dag fick pappa syn på en affisch där det stod att Svensk Flygmotor i Trollhättan sökte arbetskraft och bjöd in till en träff med en yrkesvägledare för alla intresserade. ”Vi bjuder på buffé och dryck” stod det och det avgjorde saken för pappa – särskilt det där med drycken tror jag, berättar Uwe med ett skratt.
– Det var i början av 50-talet och, precis som nu, svårt att hitta lediga lägenheter här, så pappa åkte själv medan vi blev kvar i Tyskland.
PAUL TRÄFFADE EN ny kvinna, skilde sig från Uwes mamma och gifte om sig i Sverige. Under tiden utbildade sig Uwe till smed, men det var svåra tider i Tyskland efter kriget, så han bestämde sig för att åka till Sverige och ta jobb på Flygmotor, precis som sin far. Bakom sig lämnade han sig sin mamma och sina två yngre bröder, som han dock hållit kontakten med under alla år.
– När jag avlade min gesällexamen fick jag 70 Pfennig i timlön, det motsvarade ungefär en krona. På Flygmotor fick jag 3.85 i timmen, berättar Uwe, som kom till Trollhättan som 17-åring en tidig oktobermorgon 1955.
På frågan om hur han minns
Rune Pettersson blev fascinerad av den handsmidda järngrinden på banken. Han bestämde sig för att ta reda på dess historia och en spännande berättelse om en tysk smideskonstnär i Trollhättan och hans ättlingar började rullas upp.