Delfinforskning kan leda till bättre ultraljud
För att ta reda på mer om delfiners kommunikation krävs avancerad teknik. Och nu har forskare tagit fram en algoritm som inte bara kan leda till mer kunskap om delfiner utan även till effektivare ekolod och skarpare ultraljudsbilder inom sjukvården.
För några år sedan gjordes upptäckten att det ultraljud som delfiner skickar ut för att ekolokalisera inte bara består av en signal utan två sammanvävda ultraljudsstrålar.
– Nu har vi upptäckt att strålkomponenterna inte kommer samtidigt. Den ljusa kommer lite senare, efter den lägre. Det är ytterligare en pusselbit i hur ljudet genereras. Men vi vet inte hur ljudet formas, säger Josefin Starkhammar, doktor i elektrisk mätteknik vid Lunds tekniska högskola (LTH).
Det här tros hjälpa delfinen att snabbt kunna uppfatta exempelvis hastigheten hos ett byte som närmar sig eller är på väg bort. Men om det är exakt så har forskarna ännu inte kunnat ta reda på.
För att komma vidare har Josefin Starkhammar tillsammans med Maria Sandsten och Isabella Reinhold, professor respektive doktorand i matematisk statistik vid LTH, jobbat fram en algoritm som kan användas vidare för att studera delfiners ekolokalisering. Och förhoppningen är fler vinster än så.
– Vi ska undersöka om algoritmen kan användas i ultraljudsmaskiner som används för människor för att göra bilderna mer noggranna och högupplösta. Kanske att man kan se tunna saker på ett större djup än i dag, säger Josefin Starkhammar.
Hon tror att algoritmen har potential att bli allmänt accepterad inom delfinforskningen.
– Vi hoppas att det blir en ny standardmetod som de flesta anammar och använder, vi ska göra den så lättanvänd som möjligt.
Men drömmarna slutar inte där. Det finns fler användningsområden där algoritmen skulle kunna användas. Som exempelvis vid oförstörande provning, något man använder sig av bland annat vid vägbyggen för att slippa borra hål i marken för ett resultat.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of the Acoustical Society of America.