Skulderna är inte bostadsproblemet

AMORTERING. Hur farlig är svenskarnas skuldsättning för ekonomin? Det var som vanligt temat när Finansinspektionen (FI) släppte sin rapport om stabiliteten i det finansiella systemet (29/5).

För att illustrera hur högt belånade vi är visade generaldirektör Erik Thedéen på hur Sveriges totala skuldsättning, om man räknar samman statsskuld och hushållens lån, till och med är högre än Italiens.

JÄMFÖRELSEN ÄR KANSKE tänkt att oroa med sin koppling till instabila sydeuropeiska ekonomier. Men den haltar. Italiens skuldsättning beror på att staten under lång tid finansierat sina löpande räkningar med lån genom ett budgetunderskott. De svenska hushållen lånar i mycket liten utsträckning till konsumtion. Vår skuldsättning är knuten till bostadsbeståndet, som visserligen kan ha uppblåsta priser men som ändå representerar varaktiga värden.

DET GÖR ATT skuldsättningen inte är farlig i sig. Det håller också FI med om. Deras egna “stresstester” visar att även med ett bostadsprisfall på 40 procent och en samtidig räntehöjning på fem procentenheter är det bara en procent av hushållen som går med underskott.

Faran ligger i stället i att många kommer att behöva dra ner sin konsumtion kraftigt vid ett sådant scenario. Det förstärker i så fall lågkonjunkturen. Det är av det skälet som FI de senaste åren infört en mängd kreditrestriktioner för att begränsa utlåningen, både genom högre krav på bankerna och genom amorteringskrav i två steg för hushållen.

DET ÄR BAKVÄNT tänkt på två sätt. Amorteringskraven minskar kanske risken på lång sikt, men om lågkonjunkturen kommer snart innebär det att mer pengar går till att betala av lånen, och mindre till konsumtion. Då är det istället FI:S åtgärder som riskerar att förstärka en negativ utveckling.

Men än viktigare är att skuldsättningen bara är ett symptom på de strukturella problem som finns på bostadsmarknaden. Nu dämpas utlåningen, men utan att något annat görs för att finansiera byggande eller bättre resursutnyttjande. Det har redan inneburit att byggandet stannat av.

För att lösa det krävs en reformerad bostadsmarknad. Behovet av en bred, bostadspolitisk uppgörelse blir allt mer uppenbart.