Skolroboten hjälpte Mirza tillbaka
NYHETER: Mirza Hadziibrahimbegovic drabbades som 14-åring av leukemi, men tack vare skolroboten AV1 behöver han inte längre missa skolan.
Kort efter att Mirza Hadziibrahimbegovic, 15, känt sig hängig och trött kom det tunga beskedet från sjukhuset: han hade drabbats av blodcancer. Efter en tid på sjukhusskolan kunde Mirza börja återvända till sitt gamla klassrum – tack vare skolroboten AV1.
Grönskan står i sin fulla prakt och sommarlovet befinner sig precis runt hörnet när TTELA besöker Lyrfågelskolan i Trollhättan för att prata med en elev som går på skolan: en 15-årig kille vars största intressen är fotboll, kompisar och tv-spel. Men Mirzas historia skiljer sig från många andras – han var bara 14 år när han och hans familj fick motta ett besked som kom att vända upp och ned på deras liv.
– Det var den 8 september 2017 vi fick beskedet. Några dagar innan märkte vi att han var jättetrött efter skolan och sen upptäckte vi att han fått stora knölar vid halsen, berättar pappa Adnan Hadziibrahimbegovic.
Provresultaten kom snabbt – redan dagen efter att de besökt vårdcentralen kunde man konstatera att något inte stod rätt till och efter tre provtagningar kunde diagnosen fastställas.
MIRZA HADE DRABBATS av leukemi – som är en av de vanligaste formerna av cancer bland barn och ungdomar. Tiden som följde var oerhört turbulent och livet stannade upp för familjen Hadziibrahimbegovic.
– Det var en stor chock i början. Verkligen, säger Mirza om livets omställningar.
– Han blev mer eller mindre paralyserad. Han kunde inte gå eller stå upp, inte göra något med händerna. Han ramlade flera gånger i försök till att gå. Behandlingarna gav många biverkningar, säger Adnan.
TROTS ATT SJUKDOMEN och behandlingarna gjorde Mirza fysiskt svag kämpade han på med skolan. Från att endast gå i sjukhusskola, kom plötsligt en förfrågan som skulle komma att underlätta hans vardag oerhört.
Genom skolroboten AV1, ett kommunikationsverktyg för barn och ungdomar med långtidssjukdomar, kunde Mirza snabbt befinna sig i sitt gamla klassrum – fastän att han kroppsligen befann sig hemma, ofta bunden till sängen.
– De första fem månaderna gick jag bara på sjukhusskolan. Jag fick hjälp med att skriva för jag hade problem med motoriken. Efter de månaderna var jag mest bara hemma för jag kunde inte gå. Jag var ganska svag och då kunde jag inte delta i någon undervisning alls. Sedan fick vi reda på att vårt sjukhus hade köpt in en skolrobot. Det var jätteskönt att höra, berättar Mirza.
– Den psykiska delen av sjukdomen har varit svåraste. Men nu kan man höra honom skratta i rummet bredvid när han har lektion och pratar med sina klasskompisar och lärare. Det är skönt att höra honom skratta igen, säger Adnan.
ROBOTEN REPRESENTERAR MIRZA i klassrummet och skulle kunna misstas för att vara en högtalare. Den består av två kuber placerade ovanpå varandra: ett ”huvud” som är rörligt 360 grader med två lampor som sitter parallellt bredvid varandra – som ögon.
– ”Ögonen” lyser på roboten och huvudet lyfts när Mirza är aktiv. Annars sitter den och ”sover”. Så då är det lätt att se när Mirza kan och orkar vara med. Vill han svara så blinkar roboten i olika färger, säger Sandra Frejborn, Mirzas klassföreståndare och mentor.
ROBOTEN STYRS AV eleven från en platta eller mobilen och står ofta längst fram i klassrummet. En kamera som sitter mitt på dess huvud gör att användaren kan blicka över klassrummet, men på grund av skolsekretessen, kan ingen kan se eleven i sin hem- eller sjukhusmiljö.
– Det är som att ha Mirza i klassrummet. Alla är vi lyckliga både elever och lärare. Det känns som att man får en väldigt bra kontakt. Även fast man inte ser Mirza, så kan man höra att han är där, säger Sandra.
Mirza säger att han känner sig oerhört tacksam över den möjlighet han haft att kunna använda sig av roboten när han mått som sämst. Med blicken fäst på framtiden hoppas han slippa roboten till höstterminen.
– Nu för det mesta kommer jag till skolan. Jag hoppas ju såklart att jag inte behöver använda den något mer, men den finns ju såklart när den behövs, säger Mirza.
– Med sjukdomen kan man inte planera allt för mycket. Man får ta en dag i taget. Planen är ju att han ska återvända – starkare än någonsin. Mycket har hänt, men nu ser vi framåt och hoppas på det bästa, säger Adnan.