”GÖR NÅGOT UNIKT VARJE DAG”
JUBILAREN: ”VARJE DAG GÖR JAG NÅGOT UNIKT”
Han beskriver nyfikenheten som en drivkraft. Men där finns också ”bubblan” – en hörselskada som ger ekonomiprofessorn Micael Dahlen tid och utrymme för tankar och idéer.
Tatueringarna och det långa håret har gett honom epitetet ”rockstjärneprofessorn”. Att han inte ser ut som en typisk Handelsprofessor har han fått höra ett antal gånger. Han bjuder på skumtomtar efter en föreläsning på Handelshögskolan i Stockholm, verkar snäll och vänlig, men samtidigt i konstant opposition mot rutiner och konventioner. På frågan om hur en typisk vecka i hans liv ter sig svarar Micael Dahlen:
– Jag vill leva livet så länge det är mitt, och göra varje dag och varje vecka minnesvärd. Därför vinnlägger jag mig om att det inte ska finnas några typiska veckor eller dagar, utan att det alltid ska hända något unikt varje dag i mitt liv.
MED DET SAGT så finns det ändå uppenbarligen vissa återkommande mönster i hans liv. Utöver att undervisa i ekonomi på Handelshögskolan så gör han en eller två utlandsresor i veckan för att hålla föreläsningar. Ibland tar han med sig familjen på resorna och tycker att det är kul om han kan engagera barnen som medhjälpare i föreläsningen. Han strävar efter att göra så lite skillnad på arbete och fritid som möjligt.
Över huvud taget undviker han att kalla det han gör för ”jobb”.
– Är det ett jobb så försöker jag hitta skäl att slippa göra det.
Dessutom skriver han alltså böcker, krönikor, trendspanar i Aftonbladets morgon-tv och ger mycket tid åt sina studenter, ”de är viktiga”. Hur hinner han?
– Jag hinner genom att jag tycker om att räkna, och när jag räknar så ser jag att dygnet har 24 timmar, vilket inte många tänker på. Jag har perioder när jag sover ganska lite, 24 timmar ger 1 440 minuter och jag har lärt mig att ingen timme är mer än 60 minuter lång. Tvärtom, mycket som är planerat att ta en timme, till exempel ett möte, tar ofta mindre tid.
SÅDANA FÖRSUMMADE minuter tar Micael Dahlen vara på. När andra tar kaffepaus kan han ägna sig åt att tänka på en viktig fråga. En annan förmåga han har är att försvinna in i sin ”bubbla” med sina tankar. Han växte upp med en hörselskada som gjorde det svårt att delta i samtal och han hamnade ofta i rollen som betraktare.
– Det kändes lite konstigt att leva i den bubblan, men nu har jag insett att det är min främsta tillgång. Dels för att jag inte hörde alla förmaningar till mig, men också för att jag fick väldigt mycket tid att utveckla mina tankar och en stor nyfikenhet.
Bubblan är fortfarande hans tankeverkstad där han tillbringar mycket tid.
– Det jag gör är att jag försöker bli klok på människor: varför de är som de är, varför de gör som de gör, varför saker blir som de blir. Och hittills har jag inte lyckats bli det. Därför fortsätter jag.
HAN VÄXTE UPP i Stockholmsförorten Axelsberg; en liten pojke som för det mesta låg före klasskamraterna i böckerna och hade svårt att hitta sin plats i ett sammanhang. I dag lyfter han fram mamma Rita som en av sina förebilder.
– Hon lyckades uppfostra mig och hålla mig på banan, det har förvånat många, inklusive mig själv. Jag funkar ju lite annorlunda och har brottats länge med det, och världen med mig.
En annan förebild är hustrun Ingela, som kan dela med sig av energi och glädje på ett sätt han beundrar. Barnen Dante och Tyra är också förebilder.
– De tror gott om andra. En makalös egenskap. Det var något jag tampades med efter att jag grävt ned mig i det som blev boken Monster. Vad ser du i framtiden?
– Allt. Men jag menar verkligen att jag är precis i början, på stora möjligheter och stora framsteg. Jag har forskningsidéer, jag har dokumentäridéer, och idéer om min fysiska varelse – den här arma kroppen, den kan inte ha ”peakat” redan, haha.