Ett Mecka för gothare och synthare
SUBKULTFESTIVALEN: FOLKETS PARK FYLLDES MED SUBKULT-DYRKARE
”Musiken är liksom drömsk och melankolisk, och det finns något fint i det” ROMINA BREITMEIERS, BESÖKARE
Vad vore en Subkultfestival utan hår i olika pastellfärger, kläder av lack, spets och tyll? Och gothmusiken förstås. Syntetiska rytmer blandat med rock präglade festivalens andra och sista dag.
Synthare och gothers Mecka har återuppstått. När Arvikafestivalen dog tog sig historien om Subkultfestivalen i Trollhättan sin början.
Här blandas rock, elektronisk musik, punk, metal, psykedeliskt och techno. Man kan ju undra om vi har hamnat på en ravefest?
TECHNOMUSIKEN PUMPAS UT ur högtalarna i Dj-tältet. Ingen sång, bara instrument med syntetiska, snabba rytmer. Men musiken är medryckande, det är få som står still.
– Musiken är fantastisk. Och det bästa är att man är accepterad som man är, man känner sig inte utanför, säger besökaren Emma Johansson från Göteborg.
Från Aura-scenen hörs den engelska gruppen Empathy Test riva av några elektriska, lite poppiga låtar. Regnet hänger i luften och folk gungar med till musiken.
Lite läskigt är det allt med den ockulta stilen med vampyrögon och det mörka sminket. Och lite läskigt är det också med band som för tankarna till självmord och det mörka som genomsyrar låttexterna. Men man behöver inte ha pastellfärgat hår och nitar, eller dyrka ockult musik för att få vara med. Det här är en allas festival.
– Här kan man gå runt och vara precis som man är, och här känner jag mig hemma, säger burleskstjärnan Gabriella Roth, eller Harley Queen, som är hennes artistnamn.
HON HADE TIDIGARE under dagen bjudit på burleskshow, en form av underhållning som hon förklarar är i enighet med festivalens ståndpunkt.
– Det är ett fantastiskt uttryck för frihet och en stark feministisk ståndpunkt.
Folk hade rest från hela Europa till Trollhättan och Folkets park som hade förvandlat till en gothernas värld. Romina Breitmeiers och Colins besök på festivalen var väldigt spontant. Bara någon dag tidigare bestämde de sig för att ta sig till stan för att dansa till sin favoritmusik.
– DET ÄR fantastiskt kul att få klä sig så här kreativt och lyssna på grym musik. Den är liksom drömsk och melankolisk, och det finns något fint i det, säger Romina Breitmeiers. Vad är det som lockar med det ockulta och mörka?
– Det är din tolkning av det. Jag ser det inte så. Alltså, det är ju melankoliskt, men texterna betyder verkligen något, säger Colin.
REGNET HÅLLER FORTFARANDE i sig när Michael Ernfridsson, från Skövde, närmar sig Aura-scenen tillsammans med sin flickvän. Han har precis börjat lyssna på elektronisk musik, och för honom är festivalen en fullpoängare.
– Här får man det bästa i den här kategorin musik, här slipper du musik som finns på Summerburst, förklarar han.
Fulkulturen ska väl också ha sin plats på den svenska musikscenen? Det tycker i alla fall festivalgeneral Mirre Sennehed.
– Vi vill värna om fulkulturen. Vi vill lyfta fram den diskriminerade musiken i rampljuset. Om man spelar jazz får man massa pengar, men vad får man om man spelar techno? Ingenting.
SAMTIDIGT VILL HON locka en bred publik – genom att blanda upp med lite pop och rock. Hon förklarar att de vill bygga broar mellan den kommersiella musiken och den subkulturella.
Under de två dagarna som festivalen har huserat i Folkets park har runt 600-700 personer dansat och haft kul. Det är Mirre Sennehed nöjd med. Hon tycker också att festivalen sätter Trollhättan på kartan.
– Det är ju jättekända artister som kommer hit. Trollhättan är en bra mötesplats, tycker jag. Det har varit lite svårare att locka folk till en mindre stad, men det har gått bra ändå. Det är coolt att folk åker så långt för att komma hit, jättekul!