Hårdare modell för bidrag rätt
ALMEDALEN . I Almedalen höll Moderaterna ett seminarium om den lokala arbetslinjen. Trollhättan bör inspireras.
Så kan Trollhättan inspireras
Nyligen inlämnade Moderaterna i Trollhättan, genom Jennie Bergius Eriksson, en motion till fullmäktige om införandet av större motprestationer för att kvalificera sig till försörjningsstöd. Förslaget tillika motionen går under namnet ”Utred möjlighet till utbetalning av försörjningsstöd efter motprestation – enligt ”Växjömodellen”.
Vad innebär då denna modell? Det ska helt enkelt inte räcka att enbart stå till förfogande för arbetsmarknaden, i stället krävs ett mer aktivt engagemang för att bryta bidragstagandet. Den som begär försörjningsstöd måste, med detta upplägg, gå ett program i vilket kommunen hjälper till att tydligare faktiskt matcha den sökande mot lokala arbetsmarknaden som den ser ut.
Under ett seminarium i Almedalen, arrangerat av Moderaterna själva, gick man in på just bland annat detta - med ett kommunalråd från Växjö på plats: Oliver Rosengren (M). Utöver honom deltog Sundbybergs kommunalråd Josefin Malmqvist (M) och samtalet modererades av riksdagsledamoten Niklas Wykman. Samtalet var intressant på så sätt att principiellt viktiga utgångspunkter för hur man bör se på bidragsfällorna och arbetet med att röra sig bort från dessa togs upp.
SOM OLIVER ROSENGREN resonerade kring har vi trots allt ingen medborgarlön och det går att från kommunens sida säga nej. Försörjningsstödet måste snarare ses som ett stöd som bara ska ges om det verkligen är nödvändigt. Oliver Rosengren berättade även om hur Växjös kostnader avsevärt minskat efter målmedvetet arbete med detta och andra åtgärder.
I dessa sammanhanget måste politiken våga vara tuff. En talande anekdot från sitt politiska arbete som Josefin Malmqvist berättade gick ut på hur en person ringt upp och skällt ut henne – för att en mer aktiv roll plötsligt nu förväntades. Passiviteten hade i det fallet alltså rotat sig så hårt att utbetalningarna för personen sågs som något naturligt, inte som något som förhoppningsvis kunde upphöra vid sysselsättning så småningom.
DET HANDLAR INTE bara om att spara in på ekonomiska resurser, som kan användas bättre, utan just om att den här typen av krav i grund och botten är en hjälp i sig för bidragstagaren framåt, ut ur situationen. I sig är det viktigt att en grundtrygghet finns, men den självklara utgångspunkten måste vara motprestationer. Med tanke på den segregation som i Trollhättan är ett ofrånkomligt faktum så måste ett nytänk till.
Låt motionen om att utreda Växjömodellen bli ett första steg.