Karin Adelsköld: ”Nu älskar jag mig själv”
JUBILAREN: KARIN ADELSKÖLD FYLLER 45 ÅR
Karin Adelsköld har just kommit hem efter en två veckor lång semester då hon båtluffat i Grekland med sina två barn. Det mesta har funkat över förväntan, säger hon, men…
– De är ju tonåringar och jag är i förklimakteriet så det gick ju inte bara smidigt. Sista dagarna var vi Aten och då passade jag på att föreläsa för dem om antikens kultur och samhällsliv. De var helt slut när vi kom hem, haha.
I våras kom hon ut med boken ”Nu är det kul igen – från utmattning till arbetsglädje” som hon skrivit med journalisten Jessika Devert. Och i sommar sänds radioserien ”På väg med Karin Adelsköld”, om vårt förhållande till bilen. Innan födelsedagen och lite mer semester ska hon till Almedalsveckan för att moderera, hålla i teknikseminarier och delta i paneler.
ÄVEN OM DET kan låta mycket menar Karin Adelsköld att hon numera är noga med att stoppa in ledigheter mellan jobben och aktar sig för att stressa.
För två år sedan gick hon in i väggen för andra gången – fick andnöd, tappade såväl närminnet som skriv- och läsförmågan. Hon hamnade på akuten.
– Har man varit utbränd tidigare är det lättare att bli det igen. Och jag vet inte om jag klarar en sådan smäll till. Man kan ju faktiskt stressa sig till en hjärnblödning när allt går på högvarv hela tiden.
Att allt fler drabbas av utmattningssyndrom är en allvarlig utveckling. Dessutom visar siffrorna att många aldrig riktigt kommer tillbaka igen. Det är ett problem som vi borde prata mer om, säger hon.
– Vi förlorar mycket pengar på alla som måste vara sjukskrivna. Frågan är vad vi ska ändra på – samhället eller människorna?
FÖR EGEN DEL vet hon numera var hennes egna gränser går. Förutom kravet att få en timmes lunch och återhämtning mellan uppdragen försöker hon se till att ha roligt, vilket inte alltid är så lätt som det låter. Karin Adelsköld brukar föreställa sig att hon är tjugo år igen och nybliven student i Lund på Kulturvetarlinjen. Då var det främsta målet att ha kul.
– Jag hade ingen tanke på vad jag ville bli som stor. Det vet jag fortfarande inte. Men i Lund hittade jag hem. Där fanns många som var som jag, som också var uppvuxna * Fyller: 45 år den 15 juli 2018. * Bor: I Stockholm. * Familj: Barnen Agnes, 15, och David, 13 år. * Gör: Journalist, föreläsare, komiker och författare. * Aktuell: Med radioserien ”På väg med Karin Adelsköld” i P1. Gav i mars ut boken ”Nu är det kul igen – från utmattning till arbetsglädje” tillsammans med Jessika Devert. * Om att fylla 45: ”Jag kan inte fatta att jag har hunnit med allt, jag känner mig jätteung. Men annars är det en jättebra ålder. Det finns ju en slags girlpower som infinner sig efter fyrtioårsåldern.” * Så firar jag födelsedagen: på tjeckisk dockteater och tunga litterära klassiker.
När Karin bara var ett par år gammal flyttade föräldrarna från Linköping till en by utanför Kisa för att bli gröna vågare och biodynamiska odlare med allt vad det innebar – inget socker, ingen tv och inget konstmaterial i kläderna. Det annorlunda livet gjorde att hon blev mobbad i skolan.
– Jag kan förstå att jag blev det, jag såg konstig ut, jag var konstig och jag resonerade konstigt. Men när jag började plugga hittade jag andra som hade läst Kafka på lågstadiet och som också var lite konstiga. Det var en sådan befrielse.
Som tjugoåring var hennes främsta mål att ha roligt, men också att göra upp med uppväxtåren då hon kände sig konstig och annorlunda. Nu försöker Karin Adelsköld ha kul igen.
TIDEN MELLAN tjugo och trettio blev en period då hon gjorde upp med sin barndom, delvis genom att försöka vara någon annan. Men när hon fick sitt första barn orkade hon inte det längre.
– Jag kände att det var något som höll på att gå sönder i mig. Jag började i terapi och fick lära mig att samsas med mig själv.
Och när hon för tio år sedan ställde sig på stand up-scenen insåg hon att det fanns två vägar att gå – köra en varumärkesstrategi eller bara vara hundra procent ärlig. Hon valde det senare, en slags protest mot allt hittepå som finns.
– Då var det mycket att kriga mot allt och alla. Vilket handlade om att jag hade ganska dålig självkänsla. I dag känner jag mig som en mycket bättre människa. Och jag älskar mig själv nu.