Upplägget plockar ner Ed Sheeran
Bäst:
Sämst: Publik: Är Ed Sheerans fans de mest högljudda som gästat Ullevi? Kanske. När han lunkar ut på scen, precis som en annan lunkar in i köket mot sitt morgonkaffe, punkterar besökarna i alla fall mina trumhinnor.
Inledande Castle on the hill från senaste skivan Divide slår hål på alla föraningar om att denne avskalade singer/songwriter inte skulle kunna få fart på Ullevi. Den insikten vacklar under kvällens gång. I fortsatta Eraser blir det tydligt att någonting inte stämmer. Ed Sheerans brittiska rap, som ett tag för tankarna till The Streets, och akustiska gitarrspel drunknar. Det skräniga och höga ljudet skriker ikapp med fansen. Obehagligt.
Att Ed Sheeran är liten har gjort honom stor. Han sjunger om sin hemstad, familj och vad som har format honom. Han är mysig. En stereotypisk tönt, som spelar i samma liga som Bert. Får man säga så om någon som får 120 000 personer att vallfärda till Ullevi?
PRISREGNET HAR FALLIT över 27-årige Ed Sheeran. Han har toppat försäljningar, fått utmärkelser och statyetter. En förklaring till hans popularitet är, förutom hans känsla för dramaturgi, just ”det vanliga”. Han tvivlar på sin egen förmåga och ser slutet på sin karriär. Det går hem. Den jordnära personligheten, som faktiskt verkar genuin, har han gemensamt med andra som fyllt Ullevi: Håkan Hellström, Bruce Springsteen, Dave Grohl. Ed Sheeran är underdogen, som inte minst älskas av Göteborg. Underdogsens hemstad.
Det är svårt att värja sig mot Ullevis maffiga inramning. Publikhavet, i vilket alla investerar energi i upplevelsen, får en extra fyr att lysa i kväll. Fokus riktas mot de dansande klungorna, snarare än mot scen. Tankarna flyger ofta iväg. Hur känner det där gänget varandra? Hur hamnade de här och vad har den där personen för relation till den här låten egentligen? Alla kan varje rad och jag förstår ingenting. Ed Sheeran är artisten alla tycker om, men som inte så många pratar om.
Ed Sheeran är en skicklig låtskrivare, har stjärnor som Swift, Bieber och One Direction på sin lista över samarbeten. Han beter sig också som en låtskrivare, snarare än artist. Jag kan inte komma ifrån tanken om att Ed hade glänst starkast på en bar i Majorna. Ikväll plockar upplägget ner honom i hälften av låtarna.
KONSERT
ED SHEERAN Ullevi, tisdag Avskalade I see fire. I den visar Ed Sheeran att han platsar på Ullevi. Eraser är hemsk. 63 500 och utsålt.
HAN OCH GITARREN är ensamma på scen. Det är en speciell och ovanlig syn. Här har eld avfyrats och fyrverkerier fått hela stan att lysa. I kväll pratar Ed Sheeran med oss i långa mellansnack, som om vi satt bredvid varandra i bardisken.
Pratet drunknar ofta. Likaså gör rapen i exempelvis Galway girl. Andra gånger är det helt tyst. Om någon hade ställt sig upp och skrikit ”slopa rapen!” så hade det hörts. Jag är frestad.
Ed Sheeran kommer till sin rätt i de lugnare låtarna. Dive får händer att sväva och i Happier och en cover på Feeling good visar han prov på sin fina sångröst. Också Bloodstream pumpas ut och skapar en speciell våg över oss. Finast av allt är I see fire, i vilken vi får varva ner. I den är det fullt rimligt att Ed Sheeran spelar på Ullevi. Också Photograph når ut, får en att vilja köpa ripped jeans (och det ska ändå krävas en del) för att kunna sjunga med i ripped jeans-raden med hundra procent inlevelse. När någon i raden längre bort sedan friar till en annan under Perfect, rör det om i en.
Ed Sheeran går av utan extranummer. Jag kan inte låta bli att tänka: var det här allt?