Ttela

En pärla mellan bergen och havet

RESOR: BIARRITZ HAR DET MESTA DU VILL HA PÅ EN SEMESTER

- MALIN HEFVELIN/TT

Atlantkust­ens pärla Biarritz bjuder på underbara stränder, mat i världsklas­s, perfekt klimat och en fantastisk landsbygd. Vi tjusas av kontraster­na i staden som länge har varit en glamorös tillflykts­ort för kunglighet­er, filmstjärn­or och på senare år även surfare.

När författare­n Victor Hugo (1802–1885) besökte Biarritz sommaren år 1843 var det bara en enkel valfångarb­y på franska Atlantkust­en, långt från Paris societet. Men med dess fantastisk­a sandstränd­er och gatornas vita stenhus med målat korsvirke såg han genast byns potential. ”Jag känner inte till en plats mer charmig och magnifik”, konstatera­de han och fortsatte: ”Jag har bara en rädsla; att den blir populär.” Det var befogat; kort därpå byggde Napoleon III ett sommarslot­t i Biarritz. Den europeiska aristokrat­in hakade genast på och byggde egna småslott längs fiskebyns trånga gränder.

ETT MYLLRANDE GATULIV med småbutiker och kaféer, palmer, saltmättad luft och framför allt de många barfota surfarna sätter sin prägel på dagens stad. I mitten på 1900-talet kom nämligen en ny slags aristokrat­i hit. Amerikaner­na med sina brädor från Florida intog stränderna, hitlockade av kustens unika vågor. Än i dag är staden ett paradis för surfare, nyblivna blåbär lika väl som gamla rävar. En av dem är Amandine Sanchez, surfproffs i franska landslaget och chef på Shining surfschool.

– Vi basker älskar närheten till naturen. Jag leker alltid i havet, sedan råkar det också vara mitt jobb, vilket är underbart!

Något som däremot tas på största allvar i Frankrike är mat, och det gastronomi­ska hörn som Biarritz med omgivning utgör är inget undantag. Här marineras det franska Atlantköke­t med passionen och hettan från spanska Baskien, inte minst från San Sebastian några mil på andra sidan gränsen.

En ung publik fyller terrassern­a på många hipsterkom­patibla uteställen som ceviche-restaurang­en Saline, strandbare­n Le Surfing och ostronhake­t La Cabane à Huitres. På Bonheur längst upp på Avenue Victor Hugo testar vi ”le hamburger”; här är de små båsen fullproppa­de med surfskolee­lever som exalterat går igenom dagens händelser i vattnet.

När natten faller sjunker temperatur­en till en behaglig sval bris. Vid ståborden på Comptoir du Foie Gras, som egentligen inte är mer än en lucka i en vägg, äter vi några gåsleverpi­nchos och till det ett glas txakolí, baskiskt pärlande vitt vin. Alla menyer i Biarritz är på franska, det är bara att tugga i sig. Engelska är fortfarand­e ett främmande språk, men de flesta vi möter är vänliga och tillmötesg­ående och har stort tålamod med knackig skolfransk­a.

”Thalassa” är grekiska för hav, och thalassote­rapi är en urgammal metod som bygger på en avslappnan­de kroppstera­pi med havsvatten, havssalt, alger och lera. Hotel Sofitel ser ut som en strandad finlandsfä­rja där det ligger mitt i den annars sköna strandsilh­uetten, men här finns Biarritz bästa thalassosp­a. En eftermidda­g här bjuder på avkoppling för både kropp och själ.

VI PACKAS INLEDNINGS­VIS in i mineralrik lera som får torka. Därefter masseras vi under flödande ljummet saltvatten av kvinnor i galonförkl­äde och duschmössa, innan det är dags för vila. Insvepta i mjuka handdukar har vi utsikt över Biarritz bukt där himmel och hav möts i en osynlig förening.

Det finns onekligen mycket att göra och se. Att staden sedan också har ett av världens vackraste kulturland­skap runt knuten är ytterligar­e en bonus. En tur ut på landsbygde­n ger vyer som tagna ur en Hobbitfilm. Grönskande kullar varvas med fluffiga träddungar och mellan de små byar där stenhusen trängs om utrymmet. Runt bergstoppe­n La Rhune svävar gamar stora som grisar, de kan mäta bortåt 2,4 meter i vingspanne­t.

Varje baskisk by har en central marknadspl­ats och givetvis en

BYN ESPELETTE ÄR känd för sin smakrika, röda chilipeppa­r som når 4 000 på Scovillesk­alan, där det högsta värdet är 16 miljoner. Pepparn, som torkar upphängd på husfasader i hela byn, anses ha hälsosamma effekter, och vissa menar att den även fungerar som afrodisiak­um.

Byar i franska Baskien är anlagda längs en enda huvudgata. Det var de snillrika munkarnas verk, i syfte att förhindra att pilgrimer på väg till Santiago de Compostela skulle smita från skatten på sin vandring. På byn Ainouas huvudgata ligger Maison Oppocas gourmetres­taurang där traditione­lla rätter serveras med en vacker tvist. Lite längre upp på gatan finns butiken Pierre Oteiza där man har specialise­rat sig på delikatess­er som de lokala Ossau-iratyostar­na och lufttorkad­e salamikorv­ar, som hänger i klasar från taket i butiken.

Pierre Oteiza själv anses vara den som räddade den lokala grisrasen – visserlige­n för att bli skinka, men ändå. För 25 år sedan fanns det bara ett trettiotal exemplar av det håriga, svartvita svinet. I dag ligger det baskiska grisbestån­det på över 3 000, och den lufttorkad­e skinkan säljs för dubbla priset jämfört med den från vanlig skär gris. Men så är den också alldeles ovanligt god, och en utmärkt souvenir att ta med sig hem från franska Baskien.

 ??  ??
 ??  ?? HAVETS FÅNGST. Läckra skaldjur serveras på många av Biarritz restaurang­er, pinfärska och väl tillagade.
HAVETS FÅNGST. Läckra skaldjur serveras på många av Biarritz restaurang­er, pinfärska och väl tillagade.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden