En pärla mellan bergen och havet
RESOR: BIARRITZ HAR DET MESTA DU VILL HA PÅ EN SEMESTER
Atlantkustens pärla Biarritz bjuder på underbara stränder, mat i världsklass, perfekt klimat och en fantastisk landsbygd. Vi tjusas av kontrasterna i staden som länge har varit en glamorös tillflyktsort för kungligheter, filmstjärnor och på senare år även surfare.
När författaren Victor Hugo (1802–1885) besökte Biarritz sommaren år 1843 var det bara en enkel valfångarby på franska Atlantkusten, långt från Paris societet. Men med dess fantastiska sandstränder och gatornas vita stenhus med målat korsvirke såg han genast byns potential. ”Jag känner inte till en plats mer charmig och magnifik”, konstaterade han och fortsatte: ”Jag har bara en rädsla; att den blir populär.” Det var befogat; kort därpå byggde Napoleon III ett sommarslott i Biarritz. Den europeiska aristokratin hakade genast på och byggde egna småslott längs fiskebyns trånga gränder.
ETT MYLLRANDE GATULIV med småbutiker och kaféer, palmer, saltmättad luft och framför allt de många barfota surfarna sätter sin prägel på dagens stad. I mitten på 1900-talet kom nämligen en ny slags aristokrati hit. Amerikanerna med sina brädor från Florida intog stränderna, hitlockade av kustens unika vågor. Än i dag är staden ett paradis för surfare, nyblivna blåbär lika väl som gamla rävar. En av dem är Amandine Sanchez, surfproffs i franska landslaget och chef på Shining surfschool.
– Vi basker älskar närheten till naturen. Jag leker alltid i havet, sedan råkar det också vara mitt jobb, vilket är underbart!
Något som däremot tas på största allvar i Frankrike är mat, och det gastronomiska hörn som Biarritz med omgivning utgör är inget undantag. Här marineras det franska Atlantköket med passionen och hettan från spanska Baskien, inte minst från San Sebastian några mil på andra sidan gränsen.
En ung publik fyller terrasserna på många hipsterkompatibla uteställen som ceviche-restaurangen Saline, strandbaren Le Surfing och ostronhaket La Cabane à Huitres. På Bonheur längst upp på Avenue Victor Hugo testar vi ”le hamburger”; här är de små båsen fullproppade med surfskoleelever som exalterat går igenom dagens händelser i vattnet.
När natten faller sjunker temperaturen till en behaglig sval bris. Vid ståborden på Comptoir du Foie Gras, som egentligen inte är mer än en lucka i en vägg, äter vi några gåsleverpinchos och till det ett glas txakolí, baskiskt pärlande vitt vin. Alla menyer i Biarritz är på franska, det är bara att tugga i sig. Engelska är fortfarande ett främmande språk, men de flesta vi möter är vänliga och tillmötesgående och har stort tålamod med knackig skolfranska.
”Thalassa” är grekiska för hav, och thalassoterapi är en urgammal metod som bygger på en avslappnande kroppsterapi med havsvatten, havssalt, alger och lera. Hotel Sofitel ser ut som en strandad finlandsfärja där det ligger mitt i den annars sköna strandsilhuetten, men här finns Biarritz bästa thalassospa. En eftermiddag här bjuder på avkoppling för både kropp och själ.
VI PACKAS INLEDNINGSVIS in i mineralrik lera som får torka. Därefter masseras vi under flödande ljummet saltvatten av kvinnor i galonförkläde och duschmössa, innan det är dags för vila. Insvepta i mjuka handdukar har vi utsikt över Biarritz bukt där himmel och hav möts i en osynlig förening.
Det finns onekligen mycket att göra och se. Att staden sedan också har ett av världens vackraste kulturlandskap runt knuten är ytterligare en bonus. En tur ut på landsbygden ger vyer som tagna ur en Hobbitfilm. Grönskande kullar varvas med fluffiga träddungar och mellan de små byar där stenhusen trängs om utrymmet. Runt bergstoppen La Rhune svävar gamar stora som grisar, de kan mäta bortåt 2,4 meter i vingspannet.
Varje baskisk by har en central marknadsplats och givetvis en
BYN ESPELETTE ÄR känd för sin smakrika, röda chilipeppar som når 4 000 på Scovilleskalan, där det högsta värdet är 16 miljoner. Pepparn, som torkar upphängd på husfasader i hela byn, anses ha hälsosamma effekter, och vissa menar att den även fungerar som afrodisiakum.
Byar i franska Baskien är anlagda längs en enda huvudgata. Det var de snillrika munkarnas verk, i syfte att förhindra att pilgrimer på väg till Santiago de Compostela skulle smita från skatten på sin vandring. På byn Ainouas huvudgata ligger Maison Oppocas gourmetrestaurang där traditionella rätter serveras med en vacker tvist. Lite längre upp på gatan finns butiken Pierre Oteiza där man har specialiserat sig på delikatesser som de lokala Ossau-iratyostarna och lufttorkade salamikorvar, som hänger i klasar från taket i butiken.
Pierre Oteiza själv anses vara den som räddade den lokala grisrasen – visserligen för att bli skinka, men ändå. För 25 år sedan fanns det bara ett trettiotal exemplar av det håriga, svartvita svinet. I dag ligger det baskiska grisbeståndet på över 3 000, och den lufttorkade skinkan säljs för dubbla priset jämfört med den från vanlig skär gris. Men så är den också alldeles ovanligt god, och en utmärkt souvenir att ta med sig hem från franska Baskien.