Premiär för TTELA:s krogkoll
DET ÄR EN av de många strålande sommarkvällar som vi besöker Kanalrestaurangen i Odd Fellow-huset intill kanalen i Trollhättan.
Interiören i den k-märkta byggnaden är både vacker och spännande, med historiska takmålningar, öppen spis och bibliotek. Men trots detta – kvällar som den här kräver uteservering!
Vi möts av leende personal som välkomnar oss och visar oss till ett bord på terrassen. Den här kvällen är det bara ett fåtal sällskap på plats, och vi kan luta oss tillbaka och speja ut mot vattnet där Elfkungen glider förbi.
Kanalrestaurangen erbjuder dels en bistromeny, med fyra huvudrätter som ligger på en något lägre prisnivå (169-189 kronor), dels en à la cartemeny bestående av en fisk-, en kött- och en vegetarisk huvudrätt.
Medan vi undersöker menyn får vi vatten på bordet, men det är först när personalen återkommer för att ta vår matbeställning som vi får beställa något att dricka. En av oss är sugen på bubbel och personalen rekommenderar en prosecco-cocktail med fläderinslag (85 kronor). Den andra i sällskapet önskar ett alkoholfritt alternativ och kan välja mellan två sorters öl eller vin. Valet faller på ett glas italiensk chardonnay (56 kronor), svalkande men i sötaste laget.
Vi beställer varsin av de två förrätterna som finns i menyn. Smörstekt pilgrimsmussla med tryffel och blomkålspuré toppad med potatischips och citronett (115 kronor), samt en husets råbiff med bakad äggula, sojamajo och krispig schalottenlök (125 kronor).
Drycken serveras snabbt och blir ett gott sällskap i väntan på förrätterna som visar sig dröja en halvtimme. De två pilgrimsmusslorna är stora och mycket fint stekta, med lagom sälta. De vilar på blomkålspurén som har en tydlig – men inte överdriven – smak av tryffel. Ärtskott och mangoldblad ser visserligen trevligt ut men tillför inte så mycket till själva rätten. Citronetten, lite sötsyrlig i smaken, är god och bryter mot tryffeln, men kunde använts lite mer sparsamt. Nu flyter den ut i blomkålspurén.
PÅ ANDRA SIDAN bordet har en råbiff landat. Bakad äggula, syrade tunna rödbetsskivor och krispig lök ger fina kontraster mot köttet. Sojamajon, som serveras i två klickar på tallriken, är god men väl dominerande, därför förblir en av klickarna orörd. Det mjälla köttet har också vänts runt i majon i förväg och tyvärr försvinner då mycket av själva köttsmaken.
Nästa steg i middagen serveras snabbare, men utan att upplevas stressat. Halstrad gös med säsongens primörer, skaldjursskum och parmesankrutonger (265 kronor) samt en klassisk grillad tournedos med pommes fondant och knaperstekt sidfläsk (295 kronor). Drycken serveras samtidigt, en alkoholfri Staropramen (59 kronor) till fisken. Till köttet har vi rekommenderats ett glas Pinotage, Sydafrikas ”nationaldruva”, Gecko Ridge (76 kronor).
Fisken, som serveras med potatis, rotfrukter och sparris, har en gyllene krispig yta, men här saknas salt. Det finns det däremot mer än nog av i skaldjursskummet som, namnet till trots, är mer lik en tjockare sås än ett skum.
OXFILÉN – FRÅN Finland får vi veta när vi frågar – serveras perfekt mediumstekt, precis som vi bett om. Fondant-potatisen, som enligt kokkonstens regler både kokas och steks, har en fin yta men smaken på insidan är mesig. Också här är såsen, en rödvinssky, väl övertagande och lite för söt och stabbig. Bakade tomater och haricots verts som serveras till har inte mycket att sätta emot. Rödvinet, fruktigt och med en lite rökig eftersmak, passar väl till köttet.
Vi avslutar kvällen med en klassiker och en uppstickare. Crème brûléen (89 kronor) har en utmärkt knäckig yta och mjuk vaniljsmak och serveras med färska bär. Den andra av oss väljer en cheesecake med Oreo-cookies och jordgubbscoulis (109 kronor). En fluffig goding toppad med smulade kakor. God, javisst, men ingen sensation.
PERSONALEN HAR UNDER middagens gång varit uppmärksamma, frågat hur det smakar och varit lätta att få kontakt med. På det stora hela är det klassiska rätter som serveras, delvis väl tillagade (framförallt proteinet) utan att bjuda på några särskilda överraskningar. Lite extra finess, fantasi och kärlek till tillbehören, och mer balanserade såser hade lyft matupplevelsen.