Emma bar sin systers dotter i magen

NYHETER: Sara och Ted Wärnåker fick barn med hjälp av surrogatmödraskap. Emma Larsson, Saras lillasyster, bar dottern Amanda under graviditeten. ”Emma är vår superhjälte”, säger Ted.

I april 2017 föddes Amanda efter att ha burits av sin moster Emma Larsson. Efter en ansenlig process med flera långa och detaljerade kontrakt, tester, undersökningar, resor, behandlingar, psykologsamtal, mediciner och olika privata kliniker i både Sverige och USA kunde Sara Wärnåker krypa upp på britsen bredvid sin syster och vara först med att omfamna sin nyfödda dotter.

– Det var helt otroligt vackert. Jag kommer aldrig uppleva något finare, säger Sara och fortsätter:

– Det är en otroligt fin kärlekshandling som min syster har gjort för oss. Där och då var jag så fantastiskt glad att allt hade gått bra och att få se vår lilla tös, det var obeskrivligt.

I Sverige är det olagligt för hälsooch sjukvården att hjälpa till med surrogatmödraskap, men själva handlingen i sig är inte förbjuden. Med hjälp av altruistiskt surrogatmödraskap kom dottern Amanda till världen och processen innebar flera turer till USA. Då Saras äggstockar fortfarande är intakta så lyckades man frysa ner befruktade embryos, varav ett senare överfördes till systern på en fertilitetsklinik i Washington DC.

– Det var oerhört svårt och krävde mycket av oss. I en fantasivärld hade det gått hur lätt som helst, men i ett livspussel är det väldigt svårt, säger Ted Wärnåker och Emma Larsson tillägger:

– Men det här har gjort mig hel, det var en av mina största önskningar i mitt liv att få göra det här för min syster.

SARA WÄRNÅKER DRABBADES av livmoderhalscancer 2009 och var tvungen att operera bort sin livmoder. När beskedet kom hade

”Det var helt otroligt vackert. Jag kommer aldrig uppleva något finare. Det är en otroligt fin kärlekshandling som min syster har gjort för oss. Där och då var jag så fantastiskt glad över att allt hade gått bra och att få se vår lilla tös, det var obeskrivligt. ”

SARA WÄRNÅKER

Amandas mamma

de varit tillsammans i fem år och tankarna om barn hade frodats i takt med att fler av parets bekanta började skaffa barn. När Sara hade blivit friskförklarad fem år senare så bestämde de sig för att försöka bli föräldrar.

– När det blev klart att Sara inte kan få barn var min spontana tanke ”jag kommer bära det barnet” och då frågade jag om jag fick göra det. Det var inga konstigheter och för mig föll det helt naturligt, säger Emma.

BÅDE SARA OCH Ted är medicinskt utbildade och kände sig trygga med kliniken de själva letat upp i USA. Prislappen blev något dyrare än andra alternativ men tryggheten och klinikens professionalitet vägde över. När Wärnåker började kontakta Ivf-kliniker i Sverige möttes de av skepticism. Först en bit in på graviditeten var bemötandet märkbart trevligare. Inför närståendeadoptionen växte dock oron för otrevligt bemötande fram igen, men en intresserad och genuin handläggare gjorde upplevelsen bättre än väntat.

– Jag började nästan gråta på grund av hennes mottagande. Det var första gången på två år vi kände att en del av samhället hjälpte oss i den här processen, säger Ted.

Emma är ett levande bevis på att människan har en strävan att hjälpa andra. Hon ser inga konstigheter i att ha burit sin systers barn. Äggen kom inte från henne och hon gläds åt äran att ha fått vårda, bära och vara med på resan när systers barn växte i hennes mage. Emma som surrogatmamma möjliggjorde att Wärnåker kunde följa hela graviditeten.

– Det är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv. När jag fick reda på att Sara inte kunde få barn var det, för mig, en självklarhet att jag skulle bära hennes barn, säger Emma.

Emma, Sara och Ted är överens om att den kvinna som väljer att vara surrogatmoder borde kunna göra det med stöd av svensk sjukvård.

– Jag förstår att lagen är till för att bland annat skydda mig som individ, men jag känner snarare att de har berövat mig rätten att bestämma över min egen kropp. Detta var något jag ville och vill göra igen, förklarar Emma.

I april 2015 tog de första riktiga steget i processen efter en tids förberedelser, två år senare föddes dottern Amanda.

Bild: EDVIN BERGSTRÖM BEBISLYCKA. ”Många saker har gått fantastiskt bra. Både jag och Sara är medicinskt utbildade och Emma är den perfekta föderskan, men det hade varit betydligt mycket svårare att göra det här själva utan dessa förutsättningar”, berättar Ted Wärnåker.

NÄRSTÅENDEADOPTION. För att bli vårdnadshavare efter surrogatmödraskap krävs en adoption efter födseln, något Emma tycker borde gå snabbare och smidigare. ”Jag önskar att de hade blivit föräldrar i samma sekund som Amanda föddes. Det tog åtta månader att föra över föräldraskapet och när Amanda föddes var hon min och Roberts pappret”, berättar hon.

Bild: EDVIN BERGSTRÖM

Bild: EDVIN BERGSTRÖM BARNGLÄDJE. ”Jag blev otroligt glad när Emma lyfte sin tanke om att bära mitt barn, det betydde väldigt mycket för oss”, berättar Sara.

Bild: EDVIN BERGSTRÖM SYSKONRELATION. ”Vi var med varandra jämt och har kommit otroligt nära. Det går nog inte att få en närmare relation än vi har”, säger Emma.

Bild: EDVIN BERGSTRÖM FÖDERSKA. Emma och Robert Larsson hade fyra barn sen tidigare och att hjälpa hennes syster bära barnet var en självklarhet för Emma.