Från Israel till Trollhättan
TROLLHÄTTAN: TINA HAETTNER BLOMQUIST ÄR TILLBAKA TILL SINA FAMILJERÖTTER
Tina Haettner Blomquist, 55, har i många år byggt broar mellan kristna, judar och muslimer i Jerusalem. Efter närmare tolv år i Israel var det tid för något annat. Sedan i början av juni är hon den nya prästen i Trollhättans pastorat.
Det är i Trollhättan hon har sina familjerötter, både på hennes mamma och pappas sida.
– Min syster är född på Vänersborgs lasarett, men den förmånen fick inte jag, säger Tina och skrattar.
Själv föddes hon i Stockholm och växte upp i Nacka, Norge och Holland, men många av hennes barndomsminnen är från hennes moroch farföräldrar i Trollhättan.
– Jag har bott som längst i Lund där jag studerade, förklarar Tina. Det var vid Lunds universitet som hon studerade teologi och så småningom också disputerade i gamla testamentet.
”Det måste nog finnas olika sorters präster, i olika åldrar. Att jag är 55 och inte 25 var nog bra.” TINA HAETTNER BLOMQVIST
TINA BESKRIVER ATT hon kommer från ett humanistiskt intresserat hem, men att det inte var kyrkligt. Det var efter konfirmationen som Tina beskriver att något väcktes inom henne.
– En känsla av att det fanns något mer, säger Tina.
Sedan dess har längtan efter att undersöka livets alla dimensioner, andliga såväl som allmänna, lett henne till flera olika platser. I dag känner hon sig hemma både i Israel och Sverige. Det var i Jerusalem som Tina under sammanlagt tolv år arbetade dels för Svenska teologiska institutet, som drivs av Svenska kyrkan, och för den lokala organisationen, Rossing Center for Education and Dialogue. Hennes uppdrag var att bygga broar genom utbildning, möten och dialog.
– Vi utbildade lärare, och ja vi utbildade utbildarna, de som sen ska ut till sina klasser men också studenter, socialarbetare, journalister och tjänstemän av olika slag.
Tina intresse för bildning och arkeologi gjorde att hon sedermera också utbildade sig till licensierad guide, vilket hon också jobbade som.
– Jag tycker om mötesplatser, där man kan mötas i gränsen mellan samhälle, religion och kultur.
MEN VAR SAK har sin tid och det var när Tina fyllde femtio som tankarna på att bli präst återkom.
– Det kom annat emellan, och det var nog väldigt bra. Det måste nog finnas olika sorters präster, i olika åldrar. Att jag är 55 och inte 25 var nog bra, säger Tina.
Nu ser hon framemot att börja jobba som präst och menar att kyrkan har en viktig roll i en värld och tid som kan upplevas som hård.
– Jag tror att det är viktigt för alla att vara med i ett meningsfullt sammanhang, med medmänsklighet, barmhärtighet och äkthet. Det finns en glädje i tron, inget vi eller dom tänk, utan alla har en uppgift i Guds tjänst.
För Tina känns det viktigt att inte bara tala utan att faktiskt också säga och göra något.
– Människor får lära känna mig, säger Tina och ler.