Smidigt med buss – men med bilen kommer man rätt
Vi sätter punkt för O-ringen Höga Kusten 2018. Själv plitar jag ner en stor, svart punkt för 20 bevakningar av världens största orienteringstävling, dagens avslutande etapp här i Örnsköldsvik var sålunda min 100:e. Sedan är ju detta, i jämförelse med alla de människor som medverkat mer aktivt i ännu fler, ingenting. Ta Tsok-aren Stefan Hornebrant som exempel. I fjol i Arvika genomförde han sitt 30:e O-ringen och uppmärksammades i går med jubileumsmedalj på stora scenen på centraltorget för detta och sina 150 etapper.
Efter Höga Kusten-arrangemanget står han på 155 och har tagit sikte på 40/200.
För att inte tala om Håkan Jansson, Vsk-aren som på fredagen fullföljde sitt 40:e O-ringen i obruten följd och därmed står på 200 genomförda etapper. Det ni!
EN TSOK-ARE SOM definitivt ger uttrycket krutgubbe ett ansikte är förstås Karleric Fransson som jag hade förmånen att få träffa häromdagen.
Vi språkade om ditten och datten över en kopp kaffe och kanelsnäcka och intervjuoffret ifråga var så stolt över sina tre nyligen erövrade Vm-guld att han höll på att spricka.
Tänk dig själv att bli världsmästare för första gången vid 90 års ålder, dessutom tre guld i samma mästerskap. Det är snudd på galet och helt osannolikt.
I O-ringen var Tsok-fransson äldst av alla och ensam startande i H90-klassen. Till sin egen stora besvikelse, han vill ju ha konkurrens i Ol-skogen, krutgubben!
UNDER ALLA GÅNGER som jag gästspelat på O-ringen har bilen varit färdmedlet ut till etapperna. I onsdags, på den tredje vid dundersköna Arena Backsjö, fanns inga parkeringar så det fick bli etappbuss i stället. Det var smidigt, väldigt smidigt. Åtminstone dit. Hem gick det förstås åt helsike. Klev på fel buss i röran bland tusentals orienterare och hamnade på en satellitparkering bort i bak, långt från ära och redlighet (centrala Örnsköldsvik). Två käcka damer, en från Umeå och en från Mora, gjorde mig sällskap efter att ha svarat för samma misstag och det kändes ju bra att inte vara ensam om att klanta till det.
I VÄNTAN PÅ en pendelbuss som skulle ta oss gratis till stan, men som aldrig kom, fick det bli en dyr taxi med det finurliga namnet Örntaxi i stället. Så egen bil är nog bäst i alla fall ... Sportsligt då? Jo, man kan konstatera att vi på lokal nivå just nu inte har någon som kan hävda sig i elitklasserna. Däremot en stor bredd, framförallt i Trollhättans SOK, men även i Vänersborgs SK.
Josefine Kristiansson, TSOK, kan vara på väg tillbaka till det hon en gång var som framstående junior, det visade hon med ackuratess i D21-klassen, och från samma klubb finns råämnen som absolut kan bli att räkna med om något eller några år.
NU STYR JAG kosan hemåt Tvåstad igen med 20 O-ringen och 100 etapper i bilbagaget. Kanske blir det Kolmården nästa år och nummer 21? Who knows, som han sa, engelsmannen.