De kämpade mot skogsbränderna
Efter två långa nätter i de brinnande skogarna återvände de på fredagskvällen till Brålanda brandstation. TTELA träffade fem tappra brandmän som bekämpat skogsbränderna i norra Dalarna.
NYHETER: Fem tappra brandmän krigade i de brinnande skogarna i norra Dalarna. I fredags återvände de hem.
I onsdags begav de sig norrut – Rasmus Magnusson, Gunilla Abrahamsson och Joakim Asservik från Räddningstjänsten i Brålanda och Mathias Tharan och Stefan Bennhage från Sjuntorp. Målet var Särna i Älvdalens kommun, fem mil norr om Sälen i nordvästra Dalarna. Där skulle de hjälpa till att hålla de rasande skogsbränderna i schack.
– Det var helikoptrar överallt som surrade, det kändes lite som en krigszon, berättar styrkeledaren Joakim Asservik.
FÖRSTA UPPGIFTEN BLEV att hitta information om hur man tog sig till rätt plats. Från utgångspunkten Särna brandstation var det 45 minuters bilresa och sedan ytterligare 45 minuter med bandvagn över mossar och stenar till sektion öst, som de blev tilldelade.
– Där skulle vi söka efter glödbädd och förhindra spridning med hjälp av en bandvagn lastad med vatten och flera hundra meter slang, säger han.
Arbetet gick ut på att två åkte bandvagn och två drog slang. Sedan blötlades den brända kanten för att förhindra att glöden spred sig.
Första natten blev lång. Först klockan två på eftermiddagen därpå fick de till sist vila några timmar, efter 18 timmars släckningsarbete med tung utrustning i jobbig terräng och 35 graders värme. Andra natten blev nästan lika lång, och totalt blev det fyra timmars sömn på loftet ovanför Särna campings reception. Men det var något de hade räknat med.
– Vi visste redan innan att det skulle bli lite sömn. Men det är var en väldigt lärorik upplevelse och all den förödelsen är något jag aldrig kommer att glömma, säger Stefan Bennhage, som till vardags också arbetar som fotograf på TTELA.
DE BERÄTTAR ATT det var en enorm uppslutning kring arbetet med bränderna. Norrmän, tyskar, och fransmän var alla på plats för att hjälpa till och privatpersoner kom ständigt med mat till brandmännen. Många organisationer och nationaliteter var inblandade och samarbetet var en fröjd att skåda, menar Gunilla Abrahamsson.
– Det var en sådan fin känsla att alla ville hjälpa till. Det var långa, tuffa pass, men alla kämpade på ändå och var på gott humör. På vägen upp fick vi spontana applåder och det var härligt, säger hon.
I efterhand är brandmännen nöjda med sin insats och resultatet av den.
– Just nu sorterar vi alla känslor, men vi känner att vi varit mer än en myra i en myrstack. Vi har gjort det vi ska, säger Mathias Tharan.
”Det var helikoptrar överallt som surrade, det kändes lite som en krigszon” JOAKIM ASSERVIK
Styrkeledare