Nya arter upptäcks hela tiden
ÄVEN I SVERIGE HITTAR MAN NYA DJUR OCH VÄXTER
Fortfarande upptäcks massor av nya djur på expeditioner och olika sökprojekt runt om i världen. I Sverige har man de senaste åren hittat fler än tusen tidigare okända arter.
Årligen namnges omkring 18 000 nya arter på jorden, enligt College of Environmental Science and Forestry i New York, som varje år på Carl von Linnes födelsedag lyfter fram tio upptäckter för att rikta ljuset på forskningen.
Alla arter är inte nyupptäckta. Det gäller exempelvis en orangutangart, som med hjälp av dna visat sig ha varit separerad från sina övriga släktingar på Sumatra i 3,38 miljoner år, och därmed visat sig vara en egen art. Det rör sig också om klassningar av mikrobiologiskt liv, som bakterier och fynd av numera utdöda djur. Men många djurarter är helt nya för vetenskapsvärlden.
– Det finns en del projekt där man besökt ett område som varit dåligt utforskat. På senare år har man varit nere på väldigt djupa havsdjup och i inre Nya Guinea och platser i Amazonas. Platser som varit svårtillgängliga och dåligt besökta av folk, säger Per Alström, professor vid Uppsala universitet som beskrivit sju nya fågelarter som han upptäckt under expeditioner i Asien.
FÅ NYA, STÖRRE däggdjur upptäcks och bara omkring fem nya fåglar hittas årligen. När det gäller fiskar behöver man gå ner djupt för att göra nya fynd. Bäst chans har artletare på insektsfronten.
– Om man skulle sätta upp fällor i dåligt utforskade områden så tror jag att det är det ganska lätt att hitta nya insektsarter, vi känner förmodligen bara till en ganska liten del av alla arter, säger Alström.
Men inte ens i Sverige har vi koll på allt levande. I det svenska artprojektet, med målet att kartlägga alla Sveriges flercelliga växter, djur och svampar, har man sedan 2002 hittat fler än tusen arter som varit helt nya för vetenskapen.
Alström säger att processen av att säkerställa att en art verkligen är ny är tidsödande. Det kräver besök på museer för att jämföra med olika så kallade typexemplar. Dessutom ESF släpper årligen en lista på tio nya arter som upptäckts. Här är listan som publicerades på Carl von Linnés födelsedag den 23 maj i år.
* Ancoracysta twista. I ett akvarium i San Diego upptäcktes denna encelliga organism, som tar sig fram med hjälp av sin piskliknande svans.
* Dinizia jueirana-facao. Alla upptäckter är inte små. Trädet jueirana-facao väger 56 ton, är uppemot 40 meter lång och finns i Brasilien. Det är akut hotat, för man har bara hittat 25 exemplar i ett reservat i Espirito Santo.
* Epimeria quasimodo. Fem centimeter lång och döpt efter Quasimodo i ”Ringaren i Notre Dame” är märlkräftan, som hittats i Antarktis vatten.
* Nymphister kronaueri. En skalbagge som lever bland nomadiska myror. Skalbaggens kropp ser likadan ut som myrans bakdel, och den biter sig fast på en myra och följer den när den vandrar vidare till en ny temporär boplats.
* Pongo tapanuliensis. Tapanuliorangutangen har varit känd sedan tidigare. Det som är nytt är att forskare upptäckt att den separerade från sina syskon på ön Sumatra för 3,38 miljoner år sedan. Att gruppen, som innehåller 800 orangutanger, klassas som en egen art gör till den mest hotade av människoaporna.
* Pseudoliparis swirei. På 7000 meters djup fångades den drygt decimeterstora, yngelliknande fisken in i Marianergraven. Den verkar vara i toppen av näringskedjan, då stora antal lockades till fällorna som utsatts med makrill.
* Sciaphila sugimotoi. Det är ovanligt att nya blommor upptäcks på Japan, vilket är fallet med den här akut hotade arten. Den lever i symbios med en svamp som den får sin näring ifrån utan att skada värden.
* Thiolava veneris. När undervattensvulkanen Tagoro fick ett utbrott utanför Kanarieöarna slog dess höga temperatur, utsläpp av koldioxid och svavelväten ut det mesta av livet i närheten. Tre år senare hade en bakterie lagt sig som en stor vit matta omkring 2 000 kvadratmeter runt konen.
* Wakaleo schouteni. För 23 miljoner år sedan levde detta pungdjurslejon i Australien där den smög sig på byten.
* Xuedytes bellus. Den här grottskalbaggen upptäcktes i Kina, och har anpassat sig till ett liv i totalt mörker, och saknar ögon, vingar och pigment. innefattar det bläddrande i litteratur, inte sällan på udda språk. När man känner sig säker på att arten inte beskrivits tidigare är det dags att publicera en artikel om sitt fynd.
– Då är det upp till vetenskapssamhället att antingen acceptera eller motsäga det. Den första fågeln som jag ansåg mig ha hittat beskrev vi på 1990-talet. Men den visade sig att den faktiskt var beskriven 70 år tidigare av en irländsk ornitolog. Den hade vi förbisett, säger han.
ALSTRÖMS OCH HANS kollegors arbete var dock inte förgäves, eftersom den gav en mer ingående beskrivning av fågeln.
– Det spelade inte så stor roll egentligen, men det är det namn som han gav arten som gäller. Sånt händer. Det viktigaste är att arterna blir ordentligt kartlagda och beskrivna, säger han.
Per Alströms expeditioner har haft andra syften än att hitta nya arter. De nya fynden har han mer eller mindre snubblat över. När en ny art ska beskrivas är ljudinspelningar, dna-prov och fotografier viktiga. Forskarna kan också tvingas avliva en fågel för att ha som ett typexemplar på museum, men tror man att den är extremt hotad kan forskarna i bland nöja sig med andra bevis.
Den som upptäcker en art får bestämma namnet på den, inom vissa språkliga ramar. Svenska artprojektet har bland annat fått ge namn till ett nytt släkte av gallmyggor, Svenartia. Och en av arterna, Aprionus victoriae, är döpt efter projektets beskyddare, Kronprinsessan Victoria.
– Några av de fåglar jag varit med och beskrivit har vi namngivit efter kända ornitologer i området. Annars har vi använt lokala namn, en döpte vi efter ett berg. Det är ganska vanligt att man ger arter namn efter områden, säger Per Alström.
”Jag har kompisar som namngivit nya arter efter sina fruar.”
PER ALSTRÖM
DÄREMOT GER FORSKARE inte en ny art namn efter sig själva.
– Det är inte kutym, man gör helt enkelt inte det, men man kan tänka sig att man gör det efter sin partner. Jag har kompisar som namngivit nya arter efter sina fruar, säger Per Alström.
Trots det finns faktiskt en fågel döpt efter Alström, nämligen Alströms bambusångare. Men där är det andra forskare som gett den det svenska och engelska namnet.