”Jag var ett nervvrak varje fredagskväll”

Idol var ett äventyr som Johan Larsson inte vill ha ogjort. Men scenskräcken var jobbig och artistlivet tufft. I dag står han med båda fötterna stadigt på Vänersborgsjorden.

Johan Larsson från Vänersborg blev Idoljohan när han två år i rad var med i talangtävlingen. 2005 åkte han ut tidigt, 2006 gick det bättre, då blev han trea.

– Det känns som ett helt annat liv. Och det var det ju. Jag var 18 då, nu är jag 30. Det var en rolig tid, man blev ju kompis med de flesta. Vi fick uppleva mycket, komma in på olika ställen, träffa kändisar. Men det var märkligt också, man fick ju så mycket uppmärksamhet. Det var kul, men jag var lite för ung. Problemet var att det var för mycket intryck. Men upplevelsen var mestadels positiv.

Så här i efterhand konstaterar Johan också att han hade för lite insyn i hur allt fungerade.

– Egentligen hade jag ingen erfarenhet av artisteri. För mig var musik bara en hobby. Idol kan vara en språngbräda, men man är styrd, man har inte mycket att säga till om. Och strax efter blev det mycket med allt. Jag försökte att göra en låt till Melodifestivalen med två killar men den kom inte med. Och så var jag i Spanien och spelade. Men att leva i en buss och bo på hotell ...

UNDER EN TID var Johan obeslutsam kring sin framtid. Till slut kom han fram till att det kändes bättre att hålla på med musiken på hobbynivå och kunna styra själv.

Nu har han ett vanligt arbete. Sedan åtta år tillbaka jobbar har för ett företag i Uddevalla som sysslar med kosttillskott. Parallellt läser han upp sitt gymnasiebetyg.

Ett tag var han med ett band, men det rann ut i sanden. Johan har också gjort tre fyra demoinspelningar åt låtskrivare. – Det är kul, det skulle jag gärna göra igen. Men artistlivet lockar inte, i alla fall inte just nu.

– Möjligen kan jag ta med mig gitarren när jag går på fest.

Johan tycker inte att kompisarna från innan Idoltiden behandlade honom annorlunda när han blev känd.

– Jag vet inte om jag själv blev annorlunda, något hände säkert. Man vet ju att idoler är som dagsländor, nästa säsong blir det nya och de gamla glöms bort. Men det är mest skönt. Vad var det bästa med Idol? – Att sjunga inför publik. Fast samtidigt var den biten av det hela var inte helt lätt för honom, Johan hade rampfeber.

– Jag var ett nervvrak varje fredagskväll. Hade jag fått sjunga sju–åtta låtar hade det nog varit annorlunda. Första låten är alltid lite svajig.

ATT TITTA PÅ de gamla filmklippen är jobbigt.

– Man skäms när man ser sig själv. Jag tror jag hade gjort ett bättre jobb i dag. Då hade jag nästan ingen erfarenhet, hade knappt stått på en scen. Skulle du göra om hela Idol-grejen om du fick chansen?

– I dag hade jag inte gjort det, om jag hade varit 18 så kanske. Det var kul, men jag vet inte. Jag tror inte det, jag hade nog gått en annan väg, mer på egen hand. Egentligen var det en slump att jag sökte. Jag hörde om det och tänkte att jag skulle testa. Vi tog tåget till Göteborg och så stod jag där i kön och blev inropad för att sjunga. Allt gick snabbt.

Och så rullade det på.

Blev du förvånad?

– Ja. Jag blev chockad varje fredag när jag gick vidare.

Saknar du tiden som artist?

– Delvis, det var kul. Men nu är det så mycket annat som jag hellre vill göra. Jag spelar rugby och umgås med vänner och fiskar.

Johan är född och uppväxt i Vänersborg. I dag bor han tillsammans med sin fru Hedvig i ett hus på Blåsut. Han har tagit sin frus efternamn och heter nu för tiden Särg. Men det handlar inte om att gömma sig.

– När Idolcirkusen var igång blev jag igenkänd. Men det är inte så många som känner igen mig längre. Ibland händer det, men det är väldigt sällan. Det är ganska skönt att vara lite anonym.