Ser framåt efter 16 år i hetluften
Rossana blickar framåt efter 16 år i politikens centrum
TROLLHÄTTAN: I höst sätter sig Rossana Dinamarca (V) i skolbänken för att utbilda sig till jurist. För TTELA berättar hon om framtidsplanerna, vad som lockar med juridiken och varför en politisk comeback inte är aktuell.
Att Rossana Dinamarca har semester blir uppenbart när vi träffar henne ute vid kusten. När intervjun bokades in förra veckan var det en stressad Rossana som var i färd med att packa ihop sitt liv i Stockholm efter 16 år som riksdagsledamot. I dag är det en annan person som möter oss, iklädd solglasögon och med vita badtofflor på fötterna hälsar hon glatt.
DET HAR NU gått knappt ett halvår sen hon meddelade att hon skulle lämna sina uppdrag både i riksdagen och i Vänsterpartiets partistyrelse. Ett beslut som nu sjunkit in och hon känner att hon har kunnat landa i det.
– Det har varit lite vemodigt nu på slutet får jag erkänna, särskilt när riksdagen stängde. Under några veckor var det väldigt mycket, sista mötet, sista anförandet. Då blev det överväldigande. Efter 16 år och nu gör jag allt för sista gången, säger hon och fortsätter.
– I veckan tömde jag mitt kontor och min lägenhet i Stockholm och efter det tänkte jag, nu var det här kapitlet slut. Jag kände för första gången den här sommaren att jag kunde slappna av, läsa min bok och sova ut sjukt mycket.
I FEBRUARI BERÄTTADE Rossana att hon inte visste vad hon skulle göra efter att hon slutat som riksdagsledamot. Och i mitten av juli gick hon ut på sin Facebooksida och berättade att hon kommit in på juristprogrammet.
– Jurist är något som känts väldigt coolt när vänner omkring en blivit det eller pluggat till det. Jag har aldrig tänkt att det är något som jag kunnat göra med den bakgrund jag har. Man har alltid blivit inpräntad att det finns vissa begränsningar för vad en bilbyggardotter som dessutom har flyktingföräldrar kan göra. Det där har legat som ett ok att man inte kan göra vissa saker, säger Rossana.
NÄR ROSSANA KOM in i riksdagen 2002 pluggade hon till lärare, en utbildning hon hunnit ta många poäng i. Hon berättar att trots att hon kommit långt i utbildningen kändes de inte rätt att fullfölja den. I stället var det något annat som lockade berättar hon.
– Jag pratade bland annat med advokaten Claes Borgström som varit min advokat i några rättegångar, men som också har blivit en vän. ”Det är klart du ska göra det, du hade blivit en ypperlig advokat”. Han har redan bestämt vad jag ska bli för något, säger hon med ett skratt och fortsätter.
– Jag tänkte att jag inte skulle komma in eftersom det är sjukt svårt att göra det, men jag kom in och det känns sjukt bra. Är det advokat du vill bli?
– Claes Borgström tycker ju det eftersom det saknas kvinnliga advokater.
”Jag kände för första gången den här sommaren att jag kunde slappna av, läsa min bok och sova ut sjukt mycket”
SOM RIKSDAGSLEDAMOT GÅR en stor del av uppdraget ut på att stifta lagar. Rossana berättar att det ska bli intressant att se lagarna från den andra sidan som hon varit inblandad i. Det handlar om lagar kring yttrandefrihet, hat- och hot samt sexualbrott.
– Just nu pågår en diskussion om nazister på gator och torg och ett eventuellt förbud av NMR. Det är något jag vänder mig emot eftersom vi har lagar om hets mot folkgrupp, samtidigt som föreningsfriheten har vissa begränsningar.
Det jag tycker är problematiskt är att vi inte använder den lagen. Låt oss använda de lagar som finns, pröva dem och skulle inte det hålla, då kan vi prata om en annan lagstiftning. Vi har terrorlagstiftning som borde ha stoppat NMR för länge sen, säger hon med eftertryck.
Många som varit aktiva i politikens toppskikt under många år rundar av karriären som landshövding. Rossana svarar bestämt att det inte är något för henne.
– Du ser det framför dig va? Att jag går runt och klipper band, säger hon med ett skratt och fortsätter.
– Jag har inte fått något sådant erbjudande heller, men jag är nog ändå i grunden en aktivist. Ser ändå att med juridiken kan man göra väldigt mycket.
Juristutbildningen är på fyra och ett halvt år, men att byta bana mitt i livet är inget som bekymrar henne.
– Claes Borgström är ju närmare 80 år gammal och han håller fortfarande på. Jag tänker att advokater fortsätter när de är gamla så jag har nog många år framför mig.
ROSSANA DINAMARCA BESKRIVER
sig själv som en bilbyggardotter, uppväxt i miljonprogrammet Kronogården, med flyktingföräldrar. Hon tar sig först in i riksdagen och sitter där i 16 år och går sen vidare till nästa högstatusyrke i och med att hon börjar studera juridik. Därför ställer jag frågan i fall det finns en tanke på revansch bakom de livsval hon gjort. Rossana tar en kort paus, tänker efter och svarar följande:
– På något sätt finns det nog en Kronogårdsanda. Jag tror att vi som vuxit upp där alltid har känt att vi inte klarar saker, det sporrar och man vill visa att det gör vi. Man har fått växa upp under motiga förhållanden, revansch vet jag inte men på ett sätt är det lite fint, men också sorgligt när man söker efter Kronogården på Wikipedia. Där står det att jag är riksdagsledamot därifrån och jag är den ende som har varit det. Förhoppningsvis kan det sporra andra unga människor därifrån, men samtidigt är det något sorgligt att det ser ut. Jag är jättelycklig över det jag har kunnat göra och blivit en etablerad person folk känner till, jag tror också det kan sporra andra.
Hur känns det att ha blivit den förebild du ändå är?
– Det har bara blivit så, det är inget jag har sökt efter. Svårt att prata om sig själv som förebild, men jag hade ingen förebild som hade gjort det här innan. Kan man underlätta för andra så känns det sjukt fint.
Studierna kommer verkligen bli ett avstamp till något nytt berättar hon. Rossana kommer att ta en paus från politiken och troligtvis kommer hon inte vara särskilt aktiv under valrörelsen. Exakt hur engagemanget kommer se ut i framtiden vet hon inte heller. Rossana kommer att fortsätta som krönikör på sajten Feministiskt perspektiv, men att sluta vara medlem i Vänsterpartiet har hon aldrig ens övervägt.
– Jag har varit med i den här rörelsen sen jag var nio år gammal så det blir nog svårt att lämna den.
EN FRAMTIDA COMEBACK i kommunpolitiken är heller inte aktuell.
– Jag kände aldrig att det var mitt forum. Mitt forum var riksdagen och det gav mig en plattform som jag tror jag gjorde mig ganska bra i, där jag kunde driva på opinionen på ett nationellt plan. Det som kändes lite trist när jag satt i kommunfullmäktiga var att det var en massa gamla gubbar som körde samma harranger de hade kört i åratal.
Trots stora förändringar i livet har hon inga planer på att flytta någon annanstans.
– Självklart blir jag kvar i Trollhättan, jag har bott här i hela mitt liv, de kommer att få dra mig härifrån, säger hon med ett skratt.
”Man har alltid blivit inpräntad att det finns vissa begränsningar för vad en bilbyggardotter som dessutom har flyktingföräldrar kan göra”