Vältajmad bok o
LITTERATUR: FLERA KUSLIGA LIKNELSER MELLAN DÅ OCH NU
Medan kungen klagade på varmt vin brände solen sönder grödorna. De fattigaste tvingades ut på vägarna och människor svalt så småningom ihjäl. För exakt 150 år sedan upplevde Sverige en ödesdiger torka – ändå var det inte lika hett som nu.
Tajmingen kan tyckas kuslig. När Magnus Västerbro skrev sin nya bok ”Svälten: Hungeråren som formade Sverige” kändes 1868 års torka extrem och avlägsen. När boken nu kommer ut visar flygbilder bruna fält i hela norra Europa. Vetepriserna stiger och den svenska spannmålsskörden ser ut att bli den lägsta på 25 år. Till följd av klimatförändringarna har metrologerna spått extrema temperaturrekord i Sydeuropa.
– Det vi sett hittills gör det här året mycket värre. Hade vi levt under samma förutsättningar som under 1868 hade den här hösten och vintern blivit en tid då människor svultit ihjäl, ännu mer än för 150 år sedan, säger Magnus Västerbro.
HANS BOK ÄR en populärvetenskaplig skildring av de två nödåren 1867 och 1868 då svenskar svalt ihjäl först på grund av en osedvanligt kall och långdragen vinter, framför allt i Norrland, och ett år senare på grund av torka och missväxt som drabbade södra Sverige hårdast.
Magnus Västerbro, journalist och författare, har bland annat använt sig av historikern Britt Liljevalls forskning, men också av de många vittnesskildringar som samlades in av folklivsforskare och tidningsredaktioner.
Till de starkaste berättelserna hör den om Erik Berg från Rättvik. Som barn tvingades han tigga tillsammans med sin mamma, en närmast befriande upplevelse eftersom han därmed slapp vara hemma hos sin våldsamme och sinnesjuke pappa.
MÅNGA BESUTTNA VISADE dock en tydlig motvilja mot tiggarna, ”patrasket”. Den inställningen fanns också hos regeringen och kungen som under torråret först avslog landshövdingarnas vädjan om nödhjälp. Folket skulle inte skämmas