Får man lov att vara trött på Trollhättan?
Vi undrar hur mycket kriminalitet, misslyckad integration, arbetslöshet bland våra nya svenska samt segregation vi ska behöva stå ut med? Att ordna Laga mat-kurser för kvinnorna på Kronogården och sedan kalla det för integrationsprojekt som S och V gör – är det konstigt att det är som det är här i stan? Men det är väl bra för dessa misslyckade satsningar och misslyckade politiker att ha alla instängda i ett bostadsområde.
För nåde den som önskar sig ett eget liv för sig och sin familj, nåde den som önskar sig en bostad i något annat bostadsområde än Kronogården och nåde den som lyckas få ett arbete som de röda inte tycker är fint nog. Och, nåde den människa som tänker själv (svensk eller invandrare) och som säger att det är ett misslyckande, det vi ser hända på Kronogården.
Nya svenskar och invandrare ska tydligen bara få lov att bli lite lagom självständiga och oberoende och kunna lite lagom svenska. Det tycks finnas en rädsla hos politiker och tjänstemän för att integrationen ska lyckas. De invandrade och behövande ska under hela sitt fortsatta liv i Sverige vara just det, behövande.
DET FINNS EN psykologisk skola för detta, där makten utnyttjar den svages ställning för att sätta gränser för hur långt självständigheten ska tillåtas i syfte att förhindra individens frihet. Detta sysslar Trollhättans stads politiker med. Det verkar vara detta som ungdomarna på Kronogården protesterar mot. Att de aktivt förhindras att bli fria och att delta i resten av samhället. De protesterar på det enda sätt de kan även om det känns fel.
Vi närmar oss 55 år. Vi är svenskar, uppvuxna i staden och har alltid bott här. Vi har båda goda inkomster och betalar mycket i skatt. Så som de styrande i Trollhättan väljer att prioritera så har vi bestämt oss. Inte hur vi ska rösta utan att vi ska flytta härifrån. Ingen familj på Kronogården kommer att ha råd att köpa vår villa så vi kommer inte att hjälpa integrationen. Vi bidrar i stället till att hålla Trollhättan uppdelad, precis så som vilja verkar vara.
TROLLHÄTTAN HAR VALT att inte arbeta utifrån de vetenskapliga system som finns för lyckad inkludering. Och vi vill inte längre bo i en kommun som hellre arbetar med integration i projektform än inkludering i verkligheten. Det skulle också vara härligt om vi kunde umgås med våra vänner utan risk för livet. Vi hoppas att vi kan få dem så modiga att de vågar följa med oss till en ny framtid, en ny stad och ett bättre liv.