Alla grupper behöver lika god livskvalitet
Den 14 augusti skrev TTELA om så kallade Lss-boenden. Bland annat redovisades kommunens planer för nyoch tillbyggnader av sådana boenden, men inte beslutet att lägga ned serviceboendet på Stavregården för ombyggnad till Lss-boende. Det innebär att en grupps behov prioriteras på bekostnad av en annans. Alla omsorgsgrupper har lika berättigade behov för en god livskvalitet. Deras anhöriga berörs även. Flera av dem har utfört ett mångårigt – för samhället kostnadsfritt – arbete som anhörigvårdare innan ett särskilt boende kunnat aktualiseras. Nedläggningen av Stavregårdens serviceboende har beslutats utan någon som helst hänsyn till de boende och deras anhöriga. Information och möjlighet att få lämna synpunkter innan beslutet togs hade varit respektfullt, men så skedde ej. Den politiska ledningen ansåg sig ha mandat att fatta beslut över huvudet på en grupp av de mest svaga i samhället.
Om några veckor går vi till val. För egen del hoppas jag på en politisk förändring. Vi behöver ett nytt politiskt styre med respekt, empati och lyhördhet för de medborgare för vilka man planerar livsavgörande beslut. Vi har nog alla förståelse för att svåra avväganden och drastiska förändringar ibland måste ske i vår kommun, men här har man agerat maktfullkomligt och inhumant mot svaga och sårbara äldre medborgare.
STAVREGÅRDEN HAR SEDAN lång tid ett mycket gott rykte som serviceboende och många har uttryckt sin önskan att få komma just dit när äldreboende blivit aktuellt. Personalen är besjälad av att ta väl och kärleksfullt hand om de boende och gör ett fantastiskt arbete trots begränsade resurser. Köket levererar god mat som lagas på plats. ”Guldkanter” i tillvaron kan anordnas då och då tack vare stiftelsemedel avsedda för just Stavregårdens serviceboende. Nu har serviceboendet intagningsstopp och de som bor där skall vara omplacerade till andra boenden år 2021. Detta informerades vi om av kommunens omsorgsförvaltnings chef på en grillfest för drygt två månader sedan. Såväl boende som anhöriga blev rejält omskakade. På fråga om vi kunde få delge våra synpunkter i en enkät, blev svaret att det inte var möjligt. Med sådana besked resignerar man och orkar inte agera.
Kommunens beslut har här slagit hårt mot svaga äldre och raserat deras trygghet i ett välfungerande omsorgsboende. Vart tog värnandet av livskvalitet för denna grupp vägen?