Aidt skriver
Hur skriver man om att mista sitt barn? För den danska författaren Naja Marie Aidt gick språket sönder när hennes son Carl dog efter att ha kastat sig ut från fjärde våningen. Boken, Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka, blev ett försök att skriva direkt ur den råa sorgen.
I mars 2015 reser Naja Marie Aidt från hemmet i New York till Danmark för att hälsa på sina vuxna söner. I boken beskriver hon hur hon sitter på en middagsbjudning tillsammans med delar av familjen när telefonen plötsligt ringer.
”’För livet!’ säger jag’, när glasen träffar varandra med ett sprött och fint ljud. Min mamma säger något till hunden. Så ringer telefonen. Vi svarar inte. Vem skulle ringa till oss så sent en lördagkväll?”
NÄR TELEFONSAMTALET VÄL besvaras är budskapet förödande. 25-årige Carl har tillsammans med en kompis experimenterat med psykedeliska svampar, drabbats av en psykos och kastat sig ut genom fönstret på fjärde våningen. Han ligger i respirator, men det finns inga chanser att han kommer att överleva.
– Carls storebror höll ett tal på begravningen som var kopplat till den grekiska tragedin. Och på ett sätt är det en grekisk tragedi när en ung frisk människa inom loppet av några få timmar plötsligt är borta. Bara att förstå hans olycka har tagit så lång tid. Det gick inte att förstå – vad hade hänt?
NAJA MARIE AIDT är svartklädd och samlad. Boken är det absolut mest personliga hon har skrivit, men numera har hon en ganska professionell inställning till den, förklarar hon. Ändå händer det att hon börjar gråta när hon läser högt ur texten inför publik. Och så sent som i går såg hon en ung man på flygplatsen i Oslo som var så lik sonen att hennes hjärna skrek ”det är Carl, han har bara rest till Norge!”.
– Det jag vill säga med den upplevelsen är att även om jag har skrivit boken och gått i sorgeterapi och det har gått tre år och jag besöker Carls grav så kan jag ändå få den här känslan av att ”nå, men där är han ju!”. Det visar lite av hur svårt det är att förstå döden.