”Nu får jag berätta om människors liv”
JUBILAREN: TIDIGARE TOG JOBBET HÅRT PÅ KRAFTERNA
Clara Mannheimer rider i ur och skur. In i det starkt luktande stallet, på med ridoverallen och ut med islandshästen – året om.
– Det är helt fantastiskt att vara i ett helt annat element än jobbet, säger hon efter fotograferingen hemma i huset i Enskededalen.
ÄNDÅ BESTÅR ARBETET som producent på Sveriges Television just nu av ett livsfilosofiskt program om hästar. Går vi bara två år tillbaka hade Clara Mannheimer en unik maktposition inom svensk media som programbeställare av SVT:S kultur- och evenemangsutbud.
– Givetvis var det fantastiskt att få bestämma, jag älskade att få vara med där de stora strategiska besluten togs. Men det var tungrott att sitta och analysera och jobba med Excel och ekonomi. Jag skrattade inte på väg till jobbet, till slut brände jag ut mig. Att ta ett steg tillbaka och bli producent igen är som att få livet tillbaka. Nu gör jag det jag älskar mest av allt – att berätta om människors liv.
ATT KOMMA UNDERFUND med denna insikt tog närmast 20 års jobb i mediebranschen. Under dessa år kände hon sig otillräcklig för sitt bristande tålamod att gräva ned sig i research. Inte förrän hon producerade hyllade program som Kobra insåg hon sin styrka. Under en chefskurs skulle deltagarna skriva något bra om varandra på en postitlapp. Tillbaka på jobbet upprepade hon övningen med sina medarbetare, och blev överväldigad.
– Jag fick en hel bunt med lappar där det stod att jag var superbra på redigering, att jag alltid kunde se när man gick vilse i en berättelse. Där började polletten trilla ned. Fan, tänkte jag, jag är bra på det, då måste jag verkligen satsa på det! Det blev en jättestor aha-upplevelse för mig.
UPPVÄXTEN I GÖTEBORG tillbringades till stor del ”med näsan i böcker”. Vid fyllda sex skilde sig föräldrarna och Clara fick därmed tillträde till två diametralt skilda världar; advokatpappas högborgerliga och styvpappans vänsterinfluerade med tältprojekt och demonstrationer.
– Det har gett mig trygghet att röra mig obehindrat mellan extremt olika miljöer.
När det var dags att välja yrke tittade hon på sina föräldrar innan hon fattade beslutet. * Fyller: * Gör: * Familj: ”Jättestor”, däribland två döttrar i åldrarna 14 och 16 år. * Bor: I Stockholm. * Så firar hon födelsedagen: * Om att fylla 50: ”Det känns helt absurt! Jag fattar ingenting – 50 känns som en stor siffra. Men jag lider inte så mycket av åldersnoja, jag håller mig i form med bikram yoga och orkar jogga längre än när jag var 25.”
– Det såg ut som om min mamma hade det mycket roligare på jobbet.
Det avgjorde saken. Mamma var kulturjournalist och valet föll på journalistlinjen. Därefter inledde 21-åriga Clara Mannheimer sin framgångsrika mediekarriär som reporter på dåtidens plantskola Nöjesguiden. Efter fyra år blev hon chefredaktör och handplockades ett par år senare till SVT:S samhälleliga ungdomssatsning Elbyl.
Beskedet om programmets nedläggning var ett svårsmält bakslag. Ett försök att vara med och dra i gång den samhällsinriktade tidningen Atlas gick i stöpet på grund av pengabrist och krisen var ett faktum.
– Det var starka känslor i rörelse och jag tänkte att jag skiter i journalistiken och satsar på att plugga en magister i humanitärt bistånd i stället.
Denna u-sväng tog henne så småningom till landsbygden i Guatemala i ett år och renderade nya insikter.
– Man fattar inte hur en majskvarn kan ändra kvinnors liv. Dels slapp de stiga upp lika tidigt och slita ut sig, dels uppstod en ny social mötespunkt för kvinnor. Jag vill inte vara utan denna erfarenhet.
Det tog lustdrivna Svt-profilen Clara Mannheimer närmast 20 år att släppa känslan av otillräcklighet och inse sin stora gåva: att kunna berätta människors liv. En liten kursövning fick slutligen polletten att trilla ned.
DÄREFTER FÖLJDE TRE år i ett sönderbombat Sarajevo med en man som jobbade på UD, och nyfödda barn. Tillbaka i Sverige blev hon uppringd av SVT och därmed var hon snart tillbaka i public service – där hon så småningom gick på den omvälvande chefskursen.
– Jag är lustdriven. Det jag gör ska kännas både roligt och viktigt. Jag älskar utmaningar och vill göra bra ifrån mig. Hur är det att jobba med dig?
– Vissa älskar att jobba med mig, andra inte alls. Jag är ingen bullmamma på redaktionen och kan vara rätt dominant. Privat är min bästa gren att jag är så omtänksam mot mina vänner. Men jag kan också vara självupptagen. Men vad fan, man är som man är.