Mirakel på turné med Carl-einar
”JAG VILL GÖRA NÅGOT SOM STANNAR KVAR”
Ett mirakel, en isbjörnssaga, 2 000 bollar och massor av värme. Och så magi, förstås. Carl-einar Häckner har packat väskan full med käftsmällsunderhållning. – Jag gillar att göra humor om viktiga saker på mitt sätt, säger han.
Det är några år sedan han var i Trollhättan senast, men det går inte att ta miste på hur glad han är över att komma tillbaka till Hebeteatern på fredag.
– Jag vill ALLTID komma till Trollhättan! På 90-talet var jag där nästan varje år, säger han.
På den tiden togs han emot med något som liknade popstjärnestatus och han skrattar lite när han tänker tillbaka.
– Jag påstår själv att jag var ungdomshjälte och Dabrowski-stjärna då. Nu är det många som inte vet vem jag är – man måste vara med mer i tv, du vet. Men jag var faktiskt med i Go’kväll förra veckan, som värd för den där middagsbjudningen de brukar ha.
RUNT CARL-EINARS FIKTIVA bord satt hans farmor, hans mamma, hans mästare trollkarlen Max Milton och lindansösen Silea, som lärt honom gå på lina. Men hade han fått välja gäster helt fritt hade där suttit en eller annan komiker. Som Victor Borge, till exempel.
– Jag skulle vilja fråga honom hur han kom på det där med fonetisk teckensättning, att använda kroppen och olika ljud för att framställa skiljetecken i språket, förklarar Carl-einar, som själv har många strängar på sin lyra. Trollkarl, komiker, musiker och krönikör, för att nämna några av dem.
TURNÉN HAN NU är ute på heter egentligen bara det – Carl-einar Häckner på turné, men fick av bokningsbolaget underrubriken ”Kvalificerat nonsens på toppklassnivå”. Själv beskriver han själva ramen så här:
– Det är en isbjörnssaga för att hålla värmen i mörkret. Isbjörnen är så bra för att alstra värme och här är den en metafor för människan. Men det är bara i prologen och epilogen av föreställningen. Däremellan händer det en hel del, fortsätter han med ett skratt.
Att det blev isbjörnen som skulle ta plats på scenen var dock inte tanken från början.
– Jag ville egentligen göra en annan föreställning, men den blev för svår att göra, så jag fick inte till det och höll på att bli vansinnig. Då kom den här idén som en skänk från ovan!
Succén var så klart given när den sattes upp på Teater Aftonstjärnan i Göteborg och höstens turné lär få både en och flera fortsättningar.
– En föreställning brukar leva i tre år och den här har jag bara hållit på med i ett år. Dessutom är det en alldeles för stark föreställning för att sluta redan, så jag MÅSTE nog spela mer.
UNDER MÅNGA ÅR var Carl-einar starkt förknippad med Liseberg genom sin sommarvarieté och när nöjesparken för ett par år sedan stängde dörren för en fortsättning gjorde det ont i Göteborgaren.
– Första sommaren var väldigt jobbig, men i år gick det bättre och jag kommenterar Liseberg lite poetiskt i föreställningen. En poetisk sorg. Jag har ändå varit där i 20 år och gjort 1 000 gig där.
– Det fina med att vara artist är att man kan bli hel av att säga saker – att ljuga – för att skapa en större värld än den man befinner sig i.
I DEN NYA föreställningen bjuds det, i vanlig ordning, på lite av varje i underhållningsväg. När det gäller själva trollandet bjuder han på en del nya nummer.
– Jag försöker komma på nya grejer, utvecklas, och den här gången blir det bland annat lite skills, fina trick där olika saker hela tiden gör mig begränsad, men jag kör på ändå. The show must go on, liksom. Sedan gör jag ett mentalmaginummer, ett experiment – ett mirakel kallar jag det. Och ett nummer med 2 000 bollar som en hommage till trollkarlen Topper Martin.
– En viktig grej är att jobba MED publiken. Man kan inte tvinga folk att skratta – de får bestämma själva – men jag gillar att göra humor om viktiga saker på mitt sätt. Jag brukar kalla det för käftsmällsunderhållning.
HAN PRATAR OM trollerinummer som går i arv från trollkarl till trollkarl och berättar om nummer han själv har ärvt. Frågan kommer naturligt: vilka nummer kommer framtidens trollkarlar att ärva av Carl-einar Häckner? (tystnad, suck/stön) – Vilka frågor du ställer! Men jag hoppas att de ärver ett befriande, upplyftande vansinne som får en att vilja mer.
– Man kan inte veta allt heller. De som säger att de gör det ... det FUNKAR inte, inte för mig i alla fall! Jag vill kämpa för det som är GOTT, vill göra något som stannar kvar. Fotnot: Den 3 november kommer Carl-einar Häckner även till Folkets hus i Lilla Edet med sin föreställning.