Efter mörka tiden är Tommy hemma igen
ISHOCKEY: TRÄNAREN ÅTERVÄNDER EFTER DEPRESSIONEN
Svaret? – Jag har kommit fram till att det är värt det. Det är min livsstil och det är här jag känner mig hemma. Jag vet om förutsättningarna att det är förbaskat tufft, men någonstans dras jag till det. Jag älskar det jag håller på med, säger Tommy Jonsson.
VI SITTER I en loge i Linköpings hemmaarena med perfekt utsikt över isen och läktarna. Glädjen att vara tillbaka syns både i ögon och kroppsspråk hos Tommy Jonsson.
På frågan om han längtar till lördagens premiär hemma mot Timrå skrattar Jonsson hjärtligt:
– Ja, det gör jag, absolut. Det var en speciell känsla i första träningsmatchen också. Det var ett tag sedan, säger han.
Det var ju det.
TOMMY JONSSON FICK sparken av allsvenska Björklöven den 29 september 2016. Det fick ett svart hål att öppna sig.
Det var andra gången på 20 månader han tvingades bort och parallellt genomgick han också en skilsmässa.
Jonsson har i intervjuer inte gjort någon hemlighet av hur dåligt han mådde. Han gick i terapi och fick hjälp den vägen.
Hur skulle du beskriva situationen när det var som mörkast?
– Jag har sagt att jag pratat nog om min dåtid, men det var ju tufft. Jag hade en tid i mitt liv som kanske alla går igenom någon gång, oavsett vad man har för yrke. Det var ett vägskäl. Jag ser det som att det var en väldigt lärorik period.
Vad lär man sig?
– Jättemycket. För min egen del kom det senare, där och då var det jättetufft, men när du tar dig fram för varje dag, varje vecka, varje månad, så kommer det retroaktivt. Du lär dig mer om livet och får en förståelse för olika situationer.
Tommy Jonsson ser sig själv som en resonerande, samtalande och inkluderande person.
– Jag är en ganska transparant människa och vill att personerna runt omkring mig ska våga vara det också. Jag ser tiden med terapi som att lära sig saker. Samtidigt som jag får verktyg till att hantera saker så lär jag mig.
MEN DET TOG tid för Tommy Jonsson att bestämma sig för att hoppa på tränarjobbet igen. I november i fjol blev han utbildningsansvarig på Svenska ishockeyförbundet. Det var då allt föll på plats.
– Jag var ute med Torgny Bendelin och hans yngre juniorlandslag och när man var nere i omklädningsrummet i periodpauser, då kände jag att det är här jag vill vara.
Jonsson säger att han hade tackat nej till några anbud, men när Linköping hörde av sig i april behövde han ingen betänketid.
Nu kommer han till ett lag som blev nia förra säsongen och åkte ut i kvartsfinal i slutspelet. En klubb som trånar efter framgång, men som efter 18 säsonger i högsta serien är det lag som spelat där längst utan att vinna. För en tränare som firat Sm-guld (Brynäs 2012), hur är det att komma till en klubb utan vinnarkultur?
– Det är en ganska ung förening som tillhör toppen och som har möjlighet att vara med och strida om det. Det är väl lite så att det har varit ett lag som ligger där och sjuder, men att det inte händer så mycket. Då får man vrida upp hettan och temperaturen lite om man ska gå hela vägen. Det är vår ambition att göra det så snabbt som möjligt.
Han tog Sm-guld med Brynäs, men fick sedan sparken två gånger på 20 månader och hamnade i en depression. Nu är Tommy Jonsson, 47 år, tillbaka i SHL – och frågan är varför han utsätter sig för risken igen? – Den frågan har jag ställt mig själv många gånger, säger Linköpings nye tränare.
LINKÖPING HAR FÅTT tillbaka spets som mål- och poängkungen Broc Little och har fått en annan åldersstruktur på laget. Under många år fanns ett antal åldersstigna veteraner runt 40, nu är 35-årige Oscentern Derek Roy äldst och 13 av spelarna är 25 år eller yngre. Där finns talanger som backen Adam Ginning, 18, och forwardsspelarna Olle Lycksell, 19, och Fredrik Karlström, 20.
– Jag tycker om yngre spelare … eller det kanske lät lite konstigt. Jag tycker om att jobba med spelare som vill bli bättre och har hungern, sedan får de vara 45 om de vill. Men det är lite charmigt med de yngre och den konsekvensfria inställningen de har. De kör. Det är spännande, men det behövs en mix.