Polisbristen – inte bara en lönefråga
Polismyndigheten är i behov av tusentals nya poliser de kommande åren – och nu läggs mycket fokus på att försöka locka tillbaka dem som slutat. – Det är förenklat att säga att det bara handlar om lön, säger Gävlepolisen Matthias Bredberg.
Gör polisutbildningen till en högskoleutbildning med yrkesexamina. Höj ingångslönerna med en riktad lönesatsning. Det är några av de politiska förslag som lagts fram i syfte att attrahera fler till polisyrket – och även locka tillbaka de drygt 2 000 poliser som begett sig därifrån under de senaste sju åren.
För Matthias Bredberg, polis i Gävle, handlade det om någonting helt annat.
– Jag slutade hösten 2015, och det var väl mitt i den här stora omorganisationen, säger Matthias Bredberg.
– Jag tyckte att det var väldigt mycket som skulle ske på en gång och att det var dålig styrning. De som jobbade i produktionen blev inte involverade, det kändes som en pappersprodukt som bara skulle tryckas ut.
HAN SADE UPP sig och hamnade som teamledare på en av Migrationsverkets ansökningsenheter – men längtan efter polisyrket blev för stor.
– Att jobba som polis är väldigt speciellt, jag saknade både kamratskapen och arbetsuppgifterna. Man vet aldrig vad dagen har att erbjuda när man börjar ett arbetspass – det finns en enorm variation, säger Bredberg.
Visst spelade lönefrågan in – men det var inte den huvudsakliga anledningen till att han började titta på andra möjligheter.
EFTER TVÅ ÅR erbjöd den gamla arbetsgivaren en tjänst som var tillräckligt intressant för Matthias Bredberg, och sedan i våras är han nu åter tillbaka bland poliskollegorna i Gävle.
– Att säga att det bara handlar om lön är väldigt förenklat. Det finns många saker som gör en arbetsgivare attraktiv, polisen behöver jobba med alltifrån arbetstider till utvecklingsmöjligheter.
Oscar Berglund, poliskommissarie i polisregion Nord, instämmer i Bredbergs resonemang. Även han har tagit en sväng utanför myndigheten. Genom att ta tjänstledigt fick han möjlighet att prova en annan statlig tjänst i form av enhetschef på Försäkringskassan.
– Det handlade mycket om att utmana mig själv och testa mina vingar, jag var ändå relativt ung när jag började som polis. Men visst var det också väldigt turbulent under omorganisationen, det har inte varit helt smärtfritt, säger Berglund.
De upplever att organisationen börjat landa och att strukturen blivit bättre och tydligare, även om det fortfarande finns en hel del saker kvar att slipa på. Vad är största utmaningen för polisen, som ni ser det?
– Det är att renodla polisens arbetsuppgifter. Vi har varit lite av en slaskmyndighet med uppgifter som kanske inte är helt polisiära, säger Bredberg.
SOM EXEMPEL NÄMNER han de långa transporter av handräckningar där andra myndigheter begär polisens hjälp.
– Det blir som en ren taxiverksamhet egentligen.
Berglund tycker att polisen borde fokusera på individuell utveckling.
– En nyckel är att hitta utvecklingsmöjligheter som inte innebär att man måste klättra på karriärstegen. Man skulle till exempel kunna jobba i projektform under en begränsad tid, eller låta en duktig utredare vara med och utveckla det arbetet.