Rökfritt boende ett steg för långt
BOSTADSMORAL . Frågan om rökfritt boende får inte förenklas. Hur bra det än låter är inriktningen att det offentliga fastslår praktiska förutsättningarna inte önskvärd.
Allmännyttan kan för många kännas trygg. Genom kommunala bostäder i varierande lägen och på olika komfortnivåer innebär dessa ofta en möjlighet till boende för personer som inte vill binda upp sig.
MEN HUR GRÅA bör egentligen sådana kommunala bolag vara? Ska en speciell inriktning få finnas, när det gäller form och inte innehåll? Denna fråga ställs på sin spets när det gäller frågan om rökning.
Att det är socialt önskvärt av bostadssökande i största allmänhet att vara icke-rökare är ingen nyhet. Men, som TTELA i går berättade, finns det i våra fyra bevakningskommuner olika synsätt när det gäller rökning i ett mer bindande avseende för tillträdande hyresgäster.
I både Vänersborg och Lilla Edet börjar helt rökfria lägenheter så småningom att hyras ut.
För Lilla Edets del gäller det bostäder på Ström, som ska stå klara i höst, och i Vänersborg handlar det om kommande området på Holmängen, beräknat att vara färdigställt hösten nästa år.
I såväl Trollhättan som Mellerud saknas lyckligtvis sådana planer.
För hur vällovligt ansvarsfull principen än låter blir den problematisk. Redan i kontraktskedet ska löftet om att inte röka utfästas. Det gäller inte bara innanför privatlivets fysiska väggar utan berör likväl de gemensamma områdena som omger själva bostaden.
I teorin skulle det fortfarande gå att röka en bit bort från hemmet men i praktiken blir det tal om ett rökförbud. De kommunala bostadsbolagen är här, trots det goda syftet, ute på tunn is.
Från Lilla Edets håll används ekonomiska driftsargument: Kostnaden för renovering av så att säga inrökta lägenheter tas upp som mödosam. I Vänersborg används, utöver det skälet, vad som framstår som en mer social dimension.
”Det är besvärande för många grannar och leder till konflikter. Det händer väldigt ofta att vi får in klagomål om just rökning”, uttrycker Gunnar Johansson, vd på Vänersborgsbostäder.
RÖK KAN VARA besvärande för både väggar och människor och ur ren hälsoaspekt råder inga tvivel om att aktiviteten inte är att uppmuntra till. Men det måste finnas gränser för offentliga sektorns hjälpande hand. Många ser sig som hänvisade till allmännyttan för att få bostad och den nya inriktningen riskerar med tiden att bli ny praxis.
En hyrd bostad ska vårdas. Det är rimligt med grundläggande hänsyn till medmänniskor. Men bortom kontraktsvägen måste det finnas utrymme för konstruktiva samtal och omdöme. Vid alltför oansvarigt leverne går det redan i dag att bli vräkt.
Allt bra eller dåligt kan eller bör inte formaliseras till det yttersta.