Det är inte klokt – en pedagog på 18 barn!
I artikeln i TTELA den 1 oktober gällande minskad tillgång till vikarier på förskolan säger förvaltningschef Ove Johansson att ”Då får ambitionsnivån sänkas” om man står utan vikarie. Tidigare i artikeln framkommer att man en vanlig dag på Storkens förskola i Trollhättan från klockan 13.15 är två pedagoger på 18 barn, vilket således ger en pedagog på 18 barn vid ett personalbortfall utan ersättning av vikarie. Det är ju inte klokt, en pedagog på 18 barn!
Jag tror inte att du, Ove Johansson, inser hur det är att ensam ansvara för att 18 barn ska få i sig mat, gå på toa, ta på sig ytterkläder etcetera. Detta är för övrigt grundläggande förutsättningar för att barnen inte ska fara illa som vid ovan nämnda sänkning av ambitionsnivån ändå måste utföras. För att få bukt med detta har man då enligt artikeln gjort en ”prioriteringsmodell” som går ut på att man ska hjälpas åt inom huset för att ta hand om barnen. Detta, Ove Johansson, är ju bara en förskjutning av problemet och ingen lösning!
I andra ändan finns läroplanen och Trollhättans målbild som ställer krav på hur förskolepedagogerna ska bedriva sin undervisning. Det är till och med lagreglerat att ”Utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden” (Skollagen (2010:800)). Hur ska förskolepedagogerna kunna uppnå detta utan att ha de resurser som krävs?
Det är fel att lägga besparingar på att dra in vikarierna på förskolan. Det kommer leda till ökad stress hos den redan hårt belastade personalen, som förr eller senare leder till sjukskrivningar och om man ska se det ur ett rent ekonomiskt perspektiv en betydligt högre utgift än vad man tjänar på dessa besparingar. För att inte tala om vilka övriga negativa effekter det medför för övrig personal och barnen på förskolan. Men det kanske faller under nästa års budget, och därmed är problemet ur världen för stunden. Eller är det verkligen så enkelt, Ove Johansson? förälder till två förskolebarn i Trollhättan